Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vägen mellan himmel och jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
fram till ett fönster. Nu skulle han kunna se den
främmande, om han alls var möjlig att urskilja. Han tryckte
ansiktet tätt mot rutan och spejade. Allt på gården,
gångstigarna mellan husen, brunnen och brunnsämbaret, kärror
och vedstaplar, kunde han se, men ingen, som rörde sig
mellan dem. Den nattliga vandrarns fot trampade marken
med sådan kraft, att översten tyckte sig kunna peka på det
ställe, där han befann sig, men han kunde inte få syn på
honom.
Översten ryckte på axlarna. Han hade hela tiden vetat,
att det skulle vara så. Han hade gjort ett försök att inbilla
sig, att alltsammans bara var ett upptåg av någon okynnig
ungdom, som ville roa sig med att skrämma honom, men
han visste i själva verket hur det förhöll sig. Det hade ju
inte funnits något mänskligt alls i den rösten, som han nyss
hade hört.
Han var alltså fullt på det klara med vad nästa dag
skulle medföra, och fastän han tog detta med stort lugn,
såsom det anstår en gammal krigare, tyckte han sig inte
ha lust att sova mer under den här natten. Han klädde sig
därför — och lade ner lika stor omsorg på detta, som om
han skulle ha blivit kallad till mönstring — i stärkskjorta,
spännhalsduk och sina bästa, svarta kläder. Det vita håret
kammade han, tills det glänste som silver, och rakade bort
skäggstubben från kinder och haka. Han tänkte på att rätt
snart skulle inte mer han själv, utan någon annan ta vård
om hans kroppshydda, och då ville han att den skulle
befinna sig i gott skick.
Sedan flyttade översten fram en länstol till ett fönster,
letade reda på sin mors gamla bibel och satte sig ner med
den i knäet för att vänta på att det skulle bli så pass ljust,
att han kunde se att läsa. Det dröjde inte heller rätt länge,
innan det kom fram ett par små röda skyar öster ut, och
snart var mörkret förjagat, fastän det ännu skulle dröja
en god stund, innan man fick se själva solen.
Översten satte då glasögonen på näsan och läste ett par
sidor. Därpå såg han upp från boken och började fundera.
Det fanns ju ingen präst till hands, som kunde hjälpa ho-
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
