Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
Det finns en bok, som heter Oceola, ja, det är också
möjligt att jag missminner mig och att den har något annat
grant exotiskt namn. Det är en indianbok, som man säger
nuförtiden, men den har nog inte ursprungligen varit skriven
för barn, utan var avsedd att läsas av stort folk. Jag vet inte
vem som har författat den, och inte heller vet jag när den
skrevs, men troligen är den rätt gammal, för det är mer än
fyrtio år sedan jag såg den första gången.
Jag kan inte säga hur det kom sig, att den boken fann
sin väg till mitt hem uppe i Värmland. Den hörde inte till
husets eget bokförråd, som mest bestod av arbeten på vers
och räknade högst få romaner. Det kan ha varit en resande,
som har fört den med sig, eller också har min faster, som
är en stor romanslukerska, fått låna den hos någon av
grannarna. Men hur som helst, så är det säkert, att den en vacker
dag, när jag är en sju, åtta år gammal, ligger på ett bord
där hemma och att jag råkar kasta ögonen på den.
Jag tycker om att läsa, och jag brukar var dag sitta på
en låg stol bredvid mor, när hon arbetar med sin sömnad, och
läsa högt ur Nösselts Allmänna historia för fruntimmer. Vi
har hunnit igenom alla sju delarna, men jag förstår mig
bäst på första delen med de många sagorna. Jag kan aldrig
upphöra att glädja mig åt när Odysseus kommer hem och
skjuter ihjäl friarna, men Hektors och Andromakes avsked
går jag helst förbi, därför att jag inte kan läsa det utan
att gråta.
Fritjofs saga, Andersens iEventyr, Fänrik Ståls sägner
hör också till mina goda vänner, men någon roman har
aldrig förr kommit för mina ögon. Jag tänker inte heller
på att läsa den tjocka boken. Det förefaller mig, som skulle
det behövas åratal för att hinna igenom den, utan jag bara
bläddrar i den. Men som lyckan vill det, råkar jag slå upp
just det stället, där bokens hjältinna, en ung, skön
plantage-ägaredotter, mittunder badet blir överraskad av en alligator.
Jag läser om hur hon flyr och förföljes och är i livsfara.
Aldrig förr har jag läst något, som försätter mig i sådan
spänning. Jag står andlös och läser, ända tills den unga,
hjältemodiga indianen kommer rusande till hjälp och efter
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
