Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SPÅDOMAR
barnkammare till en scen. Det är också jag, som bestämmer
hur de uppträdande ska vara sminkade, kammade och
kostymerade. Jag är den enda, som har någon erfarenhet av allt
detta.
Innan kvällen är dock allt färdigt, och skådespelet kan gå
av stapeln. Åskådare är far, mor, faster, guvernanten,
hushållerskan och ett par av jungfrurna. De sitter allesammans
i en trång dörröppning, och jag tror inte, att de ser mycket
av scenen, men det gör visst detsamma. De har nog i alla
fall utmärkt roligt.
Vi har en ung flicka på tolv år inackorderad hos oss.
Hon är mycket söt och går omkring i min mammas gamla
balklänning och spelar älskarinnan, "min ros i skogen". Min
äldsta syster, som också är tolv år, är klädd i pappas äldsta
uniformsjacka och spelar älskarn. Hon är mycket söt, hon
också, och hon spelar så bra. Hon har riktiga
skådespelaranlag. Vår barnjungfru spelar en gammal hushållerska, och
själv utför jag rollen av en sjuttioårig gubbe. Det skulle
vara en gubbe med långt, vitt hår med i pjäsen, och jag tar
den rollen, därför att mitt hår är långt och alldeles vitt.
Vi gör stor, stor succé. Jag undrar vad författarn skulle ha
sagt, om han hade sett sin pjäs uppföras på detta sättet.
Men han kanske hade varit nöjd, han också.
Från och med den dagen drömmer jag inte bara om att
skriva romaner. Nu vill jag också författa teaterstycken.
Jag längtar efter att bli stor, så att jag inte ska behöva
sitta på skolbänken och slösa bort min tid med räkning och
temaskrivning.
Det är en skön eftermiddag på våren, och jag går fram
och tillbaka i den lilla dungen bakom trädgården. Så snart
jag på någon av de slingrande gångarna når till dungens
gräns, möts jag av det rikaste ljus. Stora åkrar breder ut
sig framför mig, och solskenet ligger och vaggar i fukten,
som stiger upp över de nyplöjda fälten. På ett ställe lyser
luften som purpur, på ett annat ser det ut, som om den vore
fylld av guldstoft. Inne under träden åter är det förvånande
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
