Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SPÅDOMAR
Släktingarna tycker nog, att det är synd om mig, men
vad kan de göra för att hjälpa mig? Vi sitter och språkar,
men jag har svårt att följa med vad de säger. Tankarna
vänder jämt tillbaka till detta, om jag löste
matematikproblemet alldeles galet eller om jag svarade orätt vid
förhöret i svenskan.
Och jag hoppas och ber, att jag måtte få komma igenom
i examen, inte därför att jag är lärdare än mina
med-sökande, utan därför att jag behöver det bättre än någon
annan.
Se, detta är något, som jag är viss om. Ingen annan
behöver så väl att komma in och få dessa tre år av
kostnadsfri undervisning, som seminariet har att bjuda. Om jag
misslyckas nu, då är det slut med mig. Då får jag söka
någon liten guvernantsplats med ett par hundra kronors lön,
eller också får jag fara tillbaka hem och gå i hushållet.
Jag är inte så barnslig nu, som när jag gick där hemma och
trodde, att det var nog att önska och drömma för att bli
något. Nu vet jag, att jag måste arbeta och skaffa mig
kunskaper, om jag vill bli författarinna.
Jag vet också, att jag måste skaffa mig kunskaper, om
jag vill leva. Vi är så fattiga där hemma, sedan några år
tillbaka. Jag måste lära mig att tjäna mitt eget bröd, om
jag inte vill sjunka ner i elände.
Alla de andra, som söker, handlar kanske inte rakt emot
sin fars vilja. De har kanske inte måst tvinga sig till detta
att få fara hemifrån. De tror kanske inte mer i deras hem,
att ett fruntimmer inte behöver lära sig något ordentligt. Och
om de inte kommer in nu, så får de kanske försöka om
igen nästa år. Men jag kan aldrig mer få fars tillåtelse att
resa till Stockholm och studera, om jag nu misslyckas.
De andra är väl heller inte så fattiga som jag. De kan
kanske få hjälp att studera vid andra skolor. Men det kan
inte jag. Far har inga pengar att ge mig, och det är väl
till stor del därför, som han har så mycket emot att låta
mig fara hemifrån. Men kommer jag bara in på seminariet,
då har jag en tryggad bana framför mig, då får jag nog
låna pengar, så att jag kan uppehålla mig i Stockholm
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
