Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
under kursen. Men om jag misslyckas, vem skulle då vilja
hjälpa mig?
Vad tiden går långsamt denna dag! Och ingenting kan
man sysselsätta sig med. Jag kan inte gå ut att gå, för tänk,
om vaktmästarn skulle komma med brevet, medan jag vore
borta! Och inte tjänar det något till att läsa. Examen är ju
förbi. Det är ingenting annat att göra än att vänta.
Jag har väntat under hela mitt liv, men på ett annat sätt.
Jag har gått och väntat på att bli upptäckt, väntat, att någon
skulle komma att läsa mina romaner, mina dikter, mina
skådespel och finna dem sköna och snillrika. För var gång
jag visade dem för någon, hoppades jag, att detta under
skulle ske.
Och en gång var det verkligen nära, att det hade skett.
Det var bröllop hos en av grannarna, och jag var
brudtärna. Vid bröllopsmiddagen läste en av marskalkarna upp
ett kväde för tärnorna, och jag höll svarstalet för
marskalkarna, också på vers. Vi gjorde naturligtvis stor lycka båda
två. Man gör ju alltid lycka med tillfällighetsvers.
En stund efter middagen kom mor och sade mig, att Eva
Fryxell ville tala med mig.
Eva Fryxell var dotter till den store historieskrivaren
Anders Fryxell, som var prost i vår grannförsamling. Hon
var själv författarinna och därtill en högt bildad dam. Hon
brukade tillbringa sina vintrar i Stockholm och umgicks
i den tidens litterära kretsar. Ingen kunde vara lämpligare
än hon att hjälpa mig fram i världen.
Hon var med på bröllopet. Hon hade hört mig läsa upp
vers, och nu ville hon tala med mig.
Hon frågade mig om jag brukade skriva poesi. Hon bad,
att jag skulle skicka henne mina bästa bitar, så skulle hon
försöka att få dem införda i någon tidning.
Hon var mycket vänlig, och jag trodde, att lyckan
äntligen var kommen. Jag sände henne mina dikter och gick
sedan och väntade på att få se dem i tryck.
Men hela hösten gick, hela vintern, och ingenting
hördes av.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
