Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
sin avskedssång: "Vi ska mötas en gång", till oss, deras
svenska gäster. Jag har funnit dem enkla, arbetsamma,
tåliga, och jag brinner av begär att skriva om dem.
Men på samma gång har jag börjat undra om jag
någonsin ska kunna skriva en bok om dem. Det är inte bara
fruktan för min egen oförmåga att behandla ämnet, som
kommer mig att tvivla, utan det är också andra orsaker. Jag
lever var dag i ett tvivel och en obeslutsamhet, som nästan
är pinsamma.
Det gäller en allvarlig sak för mig. Den här långa resan
skulle vara förgäves, om jag inte kan skriva boken. Tid,
möda, pengar bortkastade utan nytta. Det är ingenting att
leka med.
Jag frågar mig alla dar: Ska detta bli till en bok? Ska
den någonsin bli skriven? Ska någon människa vilja läsa
den?
Men kan jag fråga en negerspåman om detta? Har en
sådan här urtidsmänniska någonsin sett en bok? Vet han
vad en roman vill säga?
I alla händelser är det ingenting annat jag önskar veta
just då, och jag fäster min tanke vid detta: "Ska det
lyckas mig att skriva en bok om de svenska bönderna i
Jerusalem?"
Spåmannen lyfter sin hand över sanden, som han har
utbredd framför sig, sträcker ut ett tjockt pekfinger, på vilket
sitter en nagel, som liknar en klo, och gör ett par rader
hålor i sanden. Han mumlar och räknar. Det dröjer en rätt
god stund, innan han säger något. Men så vänder han sig
till Jemil och talar arabiska.
— Han säger, att ladyn tänker på något, som hon ämnar
skriva på ett papper, översatte Jemil. Han ber, att ladyn inte
ska vara orolig. Det, som hon tänker på, kommer att lyckas
henne.
Jag kan inte hjälpa, att jag blir en smula häpen över
svaret. Han tycks förstå att läsa tankar, den här
negergubben.
Han betraktar mig avvaktande, och jag ber dragomanen
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
