Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SPÅDOMAR
säga honom, att han har lämnat ett riktigt svar och att jag är
mycket nöjd med honom.
Spåmannen slätar genast ut de små hålorna i sanden, så
att den ligger jämn och fin, och sedan ber han, att jag ska
göra en fråga till.
Denna gången besinnar jag mig inte länge. Vi ska lämna
Jerusalem nästa dag för att fara vidare till Nasaret, Tiberias,
Damaskus. Jag frågar endast:
— Ska vi få en god resa? Ska vi komma till de ställen,
som vi önskar se?
Det dröjer inte heller länge, förrän spåmannen talar på
nytt igen. Men han lämnar inte svar på min fråga, utan ber
att få se mina händer, båda mina händer.
Jag sträcker fram mina händer med insidan upp.
Spåmannen betraktar dem, tar ett steg tillbaka och lyfter upp
armarna. Orden strömmar över hans läppar. Han är tydligen
upprörd.
— Vad är det åt honom? Vad säger han? frågar jag
dragomanen.
— Han säger, att ladyn tänker på en väg, som ligger
framför henne, svarar denne, och han förklarar, att ladyn
ska få en god resa. Han säger, att den här ladyn har sultan
Ibrahim il Kalils och sultan Solimans tecken i sina händer.
Han säger, att allt ska lyckas denna lady. Denna lady har en
mycket stark stjärna.
Jag ber dragomanen, att han ska säga spåmannen, att
jag är mycket nöjd med hans svar, och jag lämnar honom
hans betalning. Jag förstår, att då jag har fått veta, att jag
har Abrahams och Salomos tecken i mina händer, bör jag
vara nöjd.
— Jag undrar vad moster Wennervik skulle säga om
detta? säger jag för mig själv, medan jag beger mig till mitt
Knappt är det sagt, förrän jag tycker mig höra, att en
skarp och klok röst talar alldeles invid mitt öra på den
hemtrevligaste värmländska i
— Det måtte du väl veta, min tös, att de här
österlän-ningarna, om de också är fula som apor och går i trasor,
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
