Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Hem och stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEM OCH STAT
barn. Den har en ärad plats för oss som svaga, bräckliga
åldrinpr. Den ger mannen glädje och vederkvickelse, då
han vänder åter dit, trött av dagens arbete. Den omhuldar
honom lika varmt, då världen går honom emot, som då den
upphöjer honom. Där finns inga lagar, endast sedvanor,
som man följer, därför att de är nyttiga och ändamålsenliga.
Där straffas, men inte för att utkräva hämnd, utan för att
uppfostra. Där finns användning för alla talanger, men den,
som inga har, kan göra sig lika älskad som den mest
snillrike. Den kan upptaga fattiga tjänare i sin värld och behålla
dem för livet. Den släpper ingen av de sina ur sikte och
slaktar den gödda kalven, när den förlorade sonen återvänder.
Den är en upplagsplats för fädrens sägner och visor, den
har sin egen ritual för fester och högtidligheter, den bevarar
minnen av förfäder, som ingen historia vet att nämna. Där
får var och en vara sig själv, så länge han inte stör
harmonien i det hela. Det finns intet smidigare, intet
barmhärtigare bland allt, som människor har åstadkommit. Det
älskat, så högt uppskattat som
då det nu är så, då vi erkänner, att allt annat
kvinno-arbete är av försvinnande betvdelse, jämfört med det
utomordentliga, som hon har utfört i hemmet, då vi ser hur envist
den kvinnliga begåvningen riktar sig åt detta håll, måste vi
inte av allt vårt hjärta beklaga kvinnorörelsen, detta
kvinnornas uppbrott från hemmet, deras emigration, skulle jag vilja
säga, från det egna, vanda verksamhetsområdet in på mannens
arbetsfält ?
De flesta män och en god del av kvinnorna själva har
sörjt och ängslats, de ha också hejdat och stängt så mycket
de har förmått, men ingenting har hulpit. Det har inte
funnits mycket erkännande för den unga kvinnans strävan efter
arbete, men så mycket mer hån och åtlöje. De minst
tilltalande platser, den sämsta avlöning har bjudits henne, och
hon har tackat och tagit emot. Men de är få, som har funnit
något beundransvärt i detta. Man har haft en instinktlik
känsla av att hon handlade orätt, när hon
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
