Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Hem och stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEM OCH STAT
folkslag, som den inte kan lyckliggöra? Var den stat, som
ger alla tillfälle att leva sitt eget fria liv, så länge de inte
stör harmonien i det hela? Var den stat, där ingen av dess
medlemmar får gå till spillo i lättja, i dryckenskap, i skamlig
levnad?
Man svarar mig kanske, att det inte är detta, som staten
vill. Den vill ordning och försvar. Men i så fall: varför
sysslar den med allt detta andra? Den gör det, därför att den
vet, att den stat inte kan hålla sig uppe, som inte vill skapa
lycka. Den måste det, därför att den behöver att bli älskad
av hög och låg. Staten måste vara ett redskap för trevnad,
trygghet, uppfostran, kultur, förädling. Det är genom den,
som mänskligheten skall få sina högst spända förhoppningar
förverkligade.
Bristen ligger inte heller däri, att staterna inte ställer nog
stora fordringar på sig själva, utan däri, att det hittills av
något skäl har varit dem omöjligt att genomföra dem.
Här är nu tid att göra en påminnelse. Jag har vågat säga,
att hemmet är kvinnans skapelse, men jag har aldrig sagt,
att hon har skapat det ensam. Till lycka för henne och för
alla har hon alltid där haft mannen bredvid sig. Husbonde
och matmor har suttit sida vid sida. Hade kvinnan strävat
ensam, skulle hon inte ha löst uppgiften. Hemmet skulle
inte ha funnits till varken som dröm eller som verklighet.
Men vid skapandet av staten har mannen stått ensam. Det
har stått en drottning vid kungens sida under kröningspällen,
men hon har inte varit med som drottning, bara som hustru.
Ingenting har tvungit mannen att föra kvinnan med sig i
domsalen, i ämbetsverket, i varumagasinet. Han har strävat
sig fram ensam med sina svåra värv. Hur länge gick han
inte som läkare ensam också på sjukhusen? Han går ensam
ännu till sin prästerliga gärning. Han lagar själv sin mat
i kasernen, han uppfostrar och pluggar i gosskolan. Han har
åtagit sig det svåraste av allt, att sörja för de fattiga, han
har inte fruktat för arbetet.
Men har han lyckats?
Vad vittnar hatet mellan samhällsklasserna? Vad vittnar
de dova ropen nerifrån, allt hot om omvälvning? Vad vittnar
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
