Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
som förr. Där stod ännu det väldiga skrivbordet i
hästsko-form, som alla kände till. Det var på det skrivbordet, som
ibland ända till tjugu ljus hade stått tända för att lysa upp
alla de folianter och anteckningar, som täckte det. Och i
hörnet stod en gammal knotig käpp, som också var en
märkvärdighet. Den käppen hade professorn brukat hålla i
handen, när han dikterade sin historia för sin sekreterare. Han
begagnade den inte vid sina promenader ute, men han kunde
inte diktera en mening utan att hålla den i handen.
När husesynen var gjord, kom vi alla att samlas inne i
salongen. Det var rätt tyst och stillsamt där inne. Man
samtalade helt sakta, som när man är rädd att störa någon.
Det var så, att professorn satt mittibland oss, och han
var nu mycket gammal. Nu såg han sådan ut som här på
bysten, en trött arbetare, som inte hade kraft mer för dagens
möda, utan var i behov av en lång vila. Man visste inte
riktigt om han var med oss med sin tanke, och det lade sig
något ängsligt och dämpat över den lilla församlingen.
Man tog då sin tillflykt till att läsa poesi. Vice pastorn
blev satt att läsa några bitar av poeterna för dagen, som
på den tiden hette Wirsén och vSnoilsky.
Till sist läste han Snoilskys dikt om Benvenuto Cellini,
och det förnams en liten varm klang i rösten, när han läste
slutraderna:
Han kastade sin verkstads bästa smycken
i ugnens svalg, och hel stod guden där,
ett mästerverk, en grav för mästerstycken.
Så rann mång gyllne ungdomsdröm isär.
Men offret måste ske, som väl I veten,
i liv som konst, att nå helgjutenheten.
Han såg upp på den gamle, när han hade slutat
läsningen.
— Det är detta, som professorn har gjort, sa han.
Professorn har bara hållit sig till ett. Därför har professorn
fått utföra ett storverk.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
