Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS FRYXELL
Den gamle rätade på sig en smula och nickade bekräftande
ett par gånger. Därpå flög ett fint småleende över hans
ansikte.
— Det är sant, att jag har hållit mig till historien i hela
mitt liv. Har pastorn hört när jag först började studera
historia?
Och därmed började han berätta. Jag tror inte, att han
tänkte på att vi andra också hörde honom, men vi lyssnade
inte mindre uppmärksamt fördenskull. Från och med det
ögonblicket, då han hade börjat leva om sina minnen, var
han inte mer en svag åldring, utan nu var han den starke.
Han var den, som ledde och förde oss vart han ville.
Till en början förde han oss till barndomshemmet i
Hessel-skogs prostgård nere på Dalsland en mörk höstkväll år
1803 eller kanske 1804. Det var kallt och ruskigt ute, stilla
på vägar och stigar. Hela trakten sov, endast från ett enda
fönster glänste ett ljusskimmer. Det kom från prostgården,
från prostens, sängkammare.
Där inne låg prosten Mattias Fryxell och läste vid skenet
av ett talgljus, som stod på en stol bredvid sängen. I detta
fanns emellertid ingenting ovanligt, för prosten brukade
ligga och läsa långt in på natten. Han var en lärd man
och kunde aldrig få nog av vetande.
Men om någon förbigående hade smugit sig fram till
fönstret, skulle han nog ha funnit det lustigt och egendomligt
att se en liten gosse, en pilt på sju år, sitta och läsa vid
samma ljus som fadern. Den lille hade dragit fram till
stolen ett par stora husförhörsböcker, och på dem satt han
nu i bara skjortan och läste i en ärevördig lunta.
Det var kallt i rummet, och något annat var heller inte
möjligt, för innanfönster bestod man sig inte med i
prostgården, och en kakelugn, som bevarade värmen, fanns inte
heller, bara en öppen spis.
Också sade fadern, när de hade läst en stund:
— Gå och lägg sig, Anders! Han fryser ihjäl.
Men den lille lydde inte. Han var så härdad, att han inte
visste vad det ville säga att frysa. Var dag följde han
vallhjonen i skog och mark, barfota och klädd i en liten kort
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
