Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS FRYXELL
— Mot sådant blev jag härdad ända från ungdomen, sa
den store historieskrivarn. Och så berättade han på nytt.
Det var julafton år 1816, då de stora krigens tid var slut
och man åter ansåg sig ha rätt att ta livet som en lek.
Hela året hade Anders Fryxell legat i Uppsala och lägt
på sin magistergrad. Men det hade inte varit någon ljus och
glad tid för honom, därför att han hade kommit i strid med
sina studentkamrater. De flesta av dem förde ett glatt liv
med mycket drickande, och han hade måst vägra att ta del i
supgillena för att inte gå under till själ och kropp.
Men detta hade tagits mycket illa. Han hade blivit utstött
ur kamratkretsen och var både hatad och föraktad.
Nu var det, som sagt, julafton. Han hade inte haft råd
att resa hem, inga vänner hade han, utan satt hela kvällen
ensam på sitt studentrum.
Då hade längtan efter vänner och glädje blivit honom
för stark. Han hade satt mössan på sig och rusat ut. Han
ville gå till värdshuset, där kamraterna var samlade, och
fråga om han inte fick vara med dem denna enda kväll. De
var godmodiga, och det var ju jul. Naturligtvis skulle de
tvinga honom att dricka, men det fick väl gå för en gångs
skull. Han bleve tokig, om han skulle sitta ensam längre.
Så hade han kommit ut på gatan och skyndat till
mötesplatsen. Men helt hastigt hade han vänt om. Han ville ändå
inte. Det var något, som höll honom tillbaka.
Han strövade vidare genom staden. Det var yrväder, och
det kryade upp honom att kämpa mot snö och vind. Äntligen
kom han utanför tullen, och där kastade han sig ner i en
snödriva.
Där kämpade han ut sin strid. Han kunde göra fred med
kamraterna i kväll. Men vad skulle den inte kosta honom?
Sedan skulle han inte kunna säga nej. Han kände, att hela
hans framtid stod på spel.
Han mindes alla de julaftnar, som han hemma hade
till-bragt i fred och lycka. Vad skulle mor säga om honom, om
han gåve vika och inginge förbund med dryckesbröderna?
Han kämpade och stred, men till sist reste han sig ur drivan
och vände tillbaka till sitt ensamma rum.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
