Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tavaststjernas sista sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
första gången, trotsig och envis och liksom enkom skapaä
att bekämpa och kuva den sträva natur, som han hade vuxit
upp i.
En gång föll det honom in att visa ett brev, som hans
hustru hade fått från deras jungfru. Det var så bra och
kärvt skrivet, att han ville, att vi skulle se det.
Det var också ett präktigt brev, som gav gott besked om
allt där hemma. Och det slutade med en frimodig önskan, att
frun skulle komma med hem till hösten och stanna hemma
också. För det var inte bra, att inte frun var hemma.
Med anledning av brevet kom de att tala litet om hur de
hade sitt liv inrättat. Tavaststjerna var redaktör för en
tidning i Björneborg och var bosatt där, men fru Tavaststjerna,
som var skådespelerska, låg i Berlin och studerade under
vintrarna. Hon ville bli så skicklig i tyska språket, att hon
skulle kunna uppträda i Tyskland. Hon hade provspelat för
flera direktörer, och de var vissa om att hon skulle komma
att göra lycka.
Detta berättade han, som om det vore så bra ställt
alltihop. Inte ett ord om att det var pinsamt för honom att
sköta en liten landsortstidning, eller att det var ensamt och
långsamt för honom i Björneborg, medan hustrun låg där ute
i Berlin.
Och vi, som visste så litet om honom och aMrig hörde
honom klaga, vi trodde också, att han var nöjd, att han hade
det så, som han önskade, att han törhända hade valt att bo
i en småstad för att i fred och ro få ägna sig åt arbetet.
Det var hans särskilda gåva att kunna kasta alla
bekymmer åt sidan, så att man inte ens misstänkte, att han hade
några. Att han inte hade gott om pengar, kunde vi nog
förstå, men han klagade lika litet över detta som över något
annat. En gång, då hans hustru kände sig orolig för
framtiden, hörde jag hur han tröstade henne.
— Du måtte väl veta, att bättre mans barn inte dör av
svält i Finland, sa han.
Vi undrade mycket hur han hade det ställt med sin
diktning dåförtiden. Han skulle ju inte få skriva i Visby, men
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
