Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tavaststjernas sista sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAVASTSTJERNAS SISTA SOMMAR
vi misstänkte, att han gick och funderade på något stort.
För det trodde vi honom om.
Han var äldre författare än vi och ryktbarare än någon
av oss, men det var inte detta, som imponerade på oss, utan
den skarpa intelligens, som uppenbarade sig i vart ord. Om
han bara ville ta itu med något på allvar! Vi trodde, att
han kunde nå upp till vad som helst.
Han var inte mer fallen för att skryta än för att klaga,
men det enda han verkligen berömde sig av det var, att
han kunde arbeta fortare än någon annan. Han hade en
gång skrivit färdig en lång tvådelars roman på en månad.
Men detta var nu det, som vi för vår del satte minst värde
på. Vi trodde inte, att det var på det sättet, som de stora
och oöverträffliga böckerna blev till.
En och annan gång fällde han helt oförvarandes några
yttranden, som kom oss att tro, att han gick och tänkte på
en dikt, som han skulle utföra, när han finge mycket gott om
tid. Det skulle bli ett verk som Faust eller Kung Fjalar
och på en gång lyfta honom upp bland världslitteraturens
stormän. Han kände inom sig krafter för detta, men han hade
aldrig dittills gett sig tid och ro att fullfölja avsikten. Han
hade haft så lätt för att författa, att han hade kastat ut
den ena boken efter den andra i världen liksom på försök.
Han underskattade inte sina föregående arbeten, men när han
talade om dem, märktes det, att han mätte dem efter måttet
av det där mästerverket, som han gick och drömde om. Det
var inte de, som skulle bära hans namn in i odödligheten.
Han hade inte gett sig mycken tid med dem, bara skyndat
på för att få tillfälle att göra detta stora, beståndande.
Vi trodde oss förstå, att han nu började bli rädd för att
han hade väntat för länge. Han hade skämt bort hjärnan
med ett flyktigt arbetssätt, och när han på sista tiden hade
tänkt på den stora boken, hade han funnit det svårt att
utföra den.
En eftermiddag — vi kunde då ha varit bekanta en månad
ungefär — hörde vi, att hans hustru bad honom, att han
inte skulle sitta kvar så länge som vanligt, utan komma
med hem. Samtidigt talade hon om, att det skulle bli fest nere
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
