Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tavaststjernas sista sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
vid badhuset på kvällen och att de var inbjudna. Men det
var inte fördenskull han behövde gå hem redan nu, utan
därför att han hade lovat skriva ett poem, som hon skulle
läsa upp för badsocieteten.
Vi måste ge henne rätt. Skulle han författa ett poem,
som skulle läsas upp denna samma dag, då var det på tiden,
att han tog itu med arbetet.
Han satt emellertid gott sin vanliga tid ut, och vi kunde
inte föreställa oss, att badgästerna skulle få höra något
poem. Men han hade hunnit med det i alla fall. Vi läste det
i tidningen nästa dag.
Jag kan omöjligt påminna mig om poemet var gott eller
svagt, men jag hörde, att det hade gjort lycka, och jag
minns, att det förvånade mig, att han var så glad över att få
beröm för en sådan obetydlighet. Vad kunde nu detta spela
för en roll för en erkänd storhet som han?
Det gick ett par dagar igen, och hur det nu var, så kom
vi en eftermiddag att följa Tavaststj ernås till deras hem.
De ville visa oss något, den vackra utsikten från deras
fönster eller vad det var. Vi måste också erkänna, att de
bodde präktigt. Tavaststjerna kunde från sitt skrivbord se
ut över samma stora vy som från paviljongens veranda. Det
var bara nästan för vackert.
Men när vi gick fram till skrivbordet för att se ut, kunde
vi inte undgå att märka, att det var betäckt med fullskrivna
pappersark.
Vad var nu detta för slag? Han hade ju sagt, att han
inte skulle arbeta denna sommar!
Han förklarade, att han hade blivit ombedd att skriva i
författarföreningens julbok, och nu hade han tänkt sig, att
om han kunde öka till poemet från badhusfesten med ett
par avdelningar, skulle det bli lämpligt att sända.
Han var i ett strålande humör den där dagen. Han till
och med läste upp för oss vad han hade skrivit.
Vi blev förskräckta båda två över det vi fick höra. Det
var en glänsande form, en oändlig rikedom med rim, men
vi kunde inte finna ett spår av reda eller sammanhang. Vi
kritiserade rätt obarmhärtigt, men han bara skrattade åt oss.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
