Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tavaststjernas sista sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAVASTSTJERNAS SISTA SOMMAR
ligensen tycktes vara på ett besynnerligt sätt skadade och
tjänstgjorde inte, som de borde.
För oss återstår det blott att bära vittne om vad han ville
och säga, att vi tror, att han var ämnad att i detta sångens
Finland bestiga skaldetronen. Ty hos Tavaststjerna fanns
dock inte så litet av det, som utmärkte honom, som i dag
firas som Finlands störste son. Också hos Tavaststjerna
fanns den stora hänförelsen över fosterlandets natur, han
också var tapper och uthållig, tålig och arbetsam, känslig,
fast döljande sig bakom humor och tvärhet, ordknapp och
kvick, ett provstycke också han på vad den finska jorden
kan alstra av stark, rik mänsklighet, då den gör sitt bästa.
Men hur som helst, vårt minne av Tavaststjerna är inte
bara vemodigt. Han var en sårad och slagen man, redan då
vi träffade honom, men det var vackert att se honom resa sig
till sin sista strid. Det var inte att vänta, att han skulle
segra, men om det finns en lager också för modet, som
vågar storverket, för viljan, som driver framåt, ännu då
allt hopp är ute, då skulle vi vilja skänka det åt vår stackars
vän Tavaststjerna—Laureatus.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
