Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Mathilda Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från hennes dröm. Hon kände igen hans ansikte drag för
drag. Hon blev förvånad över att han, efter att ha kastat en
likgikig blick på henne, böjde sig ner och återtog arbetet
utan att säga något. Hon hade i första ögonblickets häpnad
väntat sig, att han å sin sida skulle känna igen henne och
begagna tillfället att än en gång anropa henne om hjälp.
Fastän mannen ingenting sade, kunde hon i själva verket
inte komma lös från sin föreställning, att han levde i stor
ångest och att något måste göras för honom. Han stod där
helt lugn vid sitt arbete, ingenting förrådde, att hans inre
var i olag, men hon var i alla fall övertygad, att det måste
förhålla sig så.
Drömmen och drömstämningen kom tillbaka med sådan
kraft, att hon inte kunde göra klart för sig, att de inte ägde
full verklighet. Det enda viktiga tycktes henne vara att göra
något för den fångne nu, då hon var i stånd därtill, för att
inte återigen nästa natt behöva våndas för hans skull under
sömnen.
Nästan utan att hon visste hur det gick till, började hon
tala med honom om hans själstillstånd, om syndanöd och
frälsning. Hon var visserligen redan då varmt religiös, läsare
eller pietist, vad man nu ska kalla det, men hon var också
blyg och skygg, och hon skulle inte ha kunnat företa sig
något sådant en annan dag. När hon återkom till fullt
medvetande och märkte vad hon hade inlåtit sig på, kände hon
det, som skulle hon ha vandrat ut på en farlig is utan att
tänka på att den när som helst kunde brista under henne.
Hon skyndade sig att avsluta det, som hon hade att säga,
med några korta meningar. Därefter blev hon stående tyst
och kände sig ovillkorligen rätt illa till mods. Hon undrade
vad hon kunde ha sagt. Det kändes smärtsamt, att hon hade
låtit förleda sig att förråda denna kärlek till Kristus, som
utgjorde hennes unga hjärtas ljuvaste hemlighet. Karlen där
borta gjorde kanske narr av henne, eller kände han sig
kanske harmsen över att ett barn som hon hade försökt sig
på att bringa tröst till honom, som var en erfaren och mogen
man?
Hon hade helst velat skynda bort från alltsammans, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
