Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Mathilda Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så tänkte hon, att det skulle vara fegt. Vad hon nu än hade
sagt, så ville hon stå för det.
Straffången, som hon hade talat med, förhöll sig alldeles
stilla. Han arbetade vidare långsamt och omsorgsfullt
liksom för att dra ut på tiden. I alla fall dröjde det bara en
kort stund, innan han var färdig. Därpå sysslade han ett
par minuter med att stryka av penslarna. Först när detta var
gjort, vände han sig mot henne.
Då såg hon, att han var rörd. Han hade visst inte skrattat
åt henne. Han hade gråtit, medan han hade stått lutad över
arbetet.
Det såg ut, som skulle han ha genomlevat stora ting, men
han berättade henne ingenting om detta. Till henne sade han
bara ett par ord.
— Det är skada, sa han med stark tonvikt, att inte fröken
kan komma ner till fängelset och tala med de andra också.
Därmed gick han, men hans ord verkade på den unga
flickan som en uppenbarelse.
Allt, som hade hänt henne denna dag, tycktes henne vara
ett kungörande av den Högstes vilja med henne. I sitt hjärta
kände hon närvaron av sin Gud, som hon älskade, och full
av hängivenhet och lydnad knäppte hon sina händer.
— Om du vill, att jag ska gå till alla dem, som
försmäktar i bojor och fängelser, och tala med dem om dig,
varför skulle jag inte göra det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
