Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första samlingen
- Mathilda Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å, inte kan fröken gå med oss.
— Jo, vad jag det kan.
Och Mathilda Wrede vandrar in till staden i sällskap med
Jokinen och Ilonen, de två stoltaste karlarna i Helsingfors.
5.
Det är en cell i fängelset i Helsingfors. En lång, mager
dam, mycket enkelt klädd i en åtsittande grå klänning, har
just nyss blivit insläppt, och dörren har stängts efter henne.
Framför henne på golvet ligger utsträckt en man i
fångkläder. Han har inte gjort den minsta rörelse, när dörren
öppnades, och förblir alltjämt orörlig med högra armen
lagd över ögonen.
Den besökande damen företar sig ingenting på en stund,
utan nöjer sig med att betrakta den liggande. Det är en karl,
som hon har hört mycket omtalas, ingen vanlig liten tjuv
eller förfalskare, utan en stor brottsling, en skogsrövare,
som har mördat ett halvt dussin människor, plundrat resande
och gjort flera härader osäkra där borta vid ryska gränsen.
När han nu äntligen har blivit infångad och ådömd livstids
straffarbete, har han visat sig så stark och vild, att
bevakningsmanskapet nästan är rådlöst och anser det vara
livsfarligt att gå in i hans cell. Hon, som nu står där inne
alldeles ensam och värnlös, har måst utkämpa en hel liten
strid med fängelsedirektören, innan hon har fått tillåtelse
att besöka denna fånge.
— Halonen! säger hon till sist med en låg, men ganska
myndig röst. Jag kommer till er med en hälsning från era
släktingar borta i Vasatrakten.
Den liggande mannen svarar ingenting på detta tilltal.
Han sover eller låtsar sova. Hon vet inte rätt vilketdera.
Hon väntar en stund, därpå börjar hon som nyss förut.
— Jag har hälsningar till er, Halonen, från era släktingar.
Mannen envisas fortfarande att inte svara henne. Då
böjer hon sig ner och rycker till ett litet tag i hans
rockärm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/troll/0207.html
