Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Mathilda Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Geneialn var en grann karl. Det är skada, att ni inte
är lik honom.
När han har sagt detta, drar sig hans kropp samman till
språng, och hans ögon glittrar elakt. Man skulle kunna tro,
att han försöker reta sin gäst till att ge honom ett ovänligt
eller bestraffande svar för att få anledning att angripa henne.
Medan Mathilda Wrede ännu tvekar om hon ska svara
något på den sista anmärkningen, möter hennes ögon hans,
och hon uppfattar snabbt den mordiska glimt, som lurar i
ögonvrån. Hon ser, att hennes liv är i fara, men detta väcker
helt plötsligt hennes särskilda begåvning, den intuition, som
lär henne hur hon ska behandla brottsliga och förtappade
människor. Därmed återvänder hela hennes säkerhet, och
hon känner sig till och med road av den otämjda
skogsmannens påtagliga övertygelse om sin överlägsenhet till trots
för det elände, vari han har råkat.
— Alla kan inte vara så vackra som Halonen och min
far, svarar hon käckt, men vi måste ju försöka leva i alla
fall.
Spänningen i rövarns hållning slappas, och han rätar ut
sig. Detta är inte rätta tillfället att slå till. Hennes svar har
avväpnat honom.
— Ni är ju en förståndig människa, säger han och skrattar
till. Jag trodde, att ni bara kom hit för att predika.
Åter är den elaka glimten framme i ögat. I allt han säger
ligger en fälla. Han vill reta henne att ge honom detta
skarpa svar, som ska ge honom anledning att kasta sig över
henne.
Hennes svar kommer värdigt och med osviklig säkerhet.
— Om Gud en dag tillåter Halonen att närma sig honom,
så ska jag bli glad att få visa er vägen fram till hans tron.
Till dess är det bättre, att vi talar om annat.
Rövarn tycks inte vilja förstå henne.
— Varför kommer ni hit, om ni inte vill predika? frågar
han strängt.
— Jag kommer till Halonen liksom till de andra här i
fängelset för att ge er all den hjälp, som står i min makt.
Jag kan skriva brev åt er. Jag kan skaffa er underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
