- Project Runeberg -  Troll och människor /
225

(1915-1921) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Tomten på Töreby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TOMTEN PÅ TÖREBY

Kusken reste sig beslutsamt. Han knäppte tröjan och tog
törestickan ur klykan. Det syntes tydligt, att hans mening
var att gå och försöka tala med husbonden.

Men när han lyfte upp törestickan, kom han att hålla den
så, att det föll ljussken över den fyrkantiga öppningen i
golvet, genom vilken han plägade klättra ner till stallet.
Och nu såg både kusken och hushållerskan, att det stod en
tomte på stegen, som stack upp genom hålet. Han stod på
översta stegpinnen, liten och grå var han och klädd i
knäbyxor och grå jacka med silverknappar. Han lyssnade med
sådan bestörtning och häpnad, att han såg ut att ha blivit
alldeles förstenad.

Kusken och hushållerskan vände genast bort blickarna.
Ingen av dem gjorde en min, som visade, att de hade sett
tomten.

— Ja, nu tror jag det är bäst, att vi gamla människor
går och lägger oss, sa kusken i en ton, som han sökte
göra obesvärad. Du vet, att på den här gården behöver
man inte sitta oppe om nätterna, också om olycka vore att
vänta. Här finns den som vakar.

— Ja, du har rätt. Här finns en som vakar, sa
hushållerskan undergivet. Utan ett ord vidare lyfte hon upp
lyktan från golvet, kröp ut genom luckan och försvann utför
loftstrappan.

När den gamla kvinnan kom tillbaka in i huset, var det
hennes bestämda avsikt att genast gå till sängs, eftersom
hon väl visste, att onödigt nattvak var det, som tomten minst
av allt kunde förlåta. Hon trodde också, att han skulle
ställa saken till rätta, då han nu hade hört vad som stod
på. Men hon hade knappast hunnit lägga av sig något mer
än den tunga nyckelknippan, förrän hon greps av så stark
lust att få veta hur det nu stod mellan de spelande, att hon
åter smög sig fram till salskammardörren.

När hon böjde sig ner och satte ögat till nyckelhålet, såg
hon, att ryttmästar Silfverbrandt och kapten Duwe satt kvar
vid spelbordet. Ryttmästaren såg förfärligt trött och matt
ut. Hushållerskan tyckte, att han hade blivit alldeles
förändrad på den lilla stund, som hon hade varit borta. Han var

15. — Lagerlöf, Troll och människor. 225

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troll/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free