Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Tomten på Töreby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
varken vacker eller ung eller ståtlig numera, utan bleknad
och förstörd, med påsar under ögonen, rynkor i pannan
och famlande händer, Duwe var röd i ansiktet, och ögonen
stod blodsprängda ut ur huvudet, men han dolde all
upphetsningen under godlynt prat och ett oupphörligt skratt.
Hushållerskan hade inte lyssnat vid salskammardörren
i två minuter, förrän Silfverbrandt sköt tillbaka stölen och
utropade:
— Nu är det slut, Duwe. Nu har jag inte mer kvar av
hela gården än tallholmen här ute i sjön. Den får du låta
mig ha kvar, så att det finns något på jorden, som jag
kan kalla mitt.
Duwe skrattade, men han såg inte nöjd ut.
— Det är synd att bryta av spelet, sa han. När du
har vågat allt det andra, så kan du väl också låta oss raffla
om det där stenröset.
Silfverbrandt gick fram och tillbaka i rummet. Det syntes
nog, att han ännu var besatt av spellusten. Han sörjde inte
så mycket över att han hade förlorat allting, som däröver,
att han inte kunde fortsätta att spela.
— Vad sätter du opp emot holmen? frågade han.
Duwe betänkte sig ett ögonblick. Hushållerskan förstod,
att han sökte finna ut en insats, som med säkerhet skulle
förmå Silfverbrandt att fortsätta.
— Jag sätter opp din ridhäst, sa Duwe.
Silfverbrandt älskade sin ridhäst mer än något annat i
världen. Han började svära alldeles förfärligt. Han frågade
Duwe om han var den lede själv, eftersom han frestade
honom på detta sätt.
Hushållerskan märkte, att var gång ryttmästaren under
sin vandring kom till en mörk vrå av kammaren, så att
Duwe inte såg honom, knöt han händerna i vrede.
— Det värsta är, att jag vet, att jag kommer att slå ihjäl
dig, när jag får se dig rida på min häst och befalla på min
gård, sa han till Duwe.
— Kan du inte unna en fattig karl att få det en smula
sorgfritt på gamla dar? sa Duwe och skrattade. Du är
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
