Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Dödskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
Öster blev stående och såg dit in. Rummet var inrett på
gammaldags vis med grova, osmyckade bjälkväggar,
ofantliga golvtiljor och taksyllarna synliga. Starka, väggfasta
bänkar löpte runtom hela rummet, ett stort, omålat träbord
med vridna ben stod högst uppe i hörnet, snett mot
ingången, och framför bordet en högkarmad, skinnklädd
ordförandestol, som var en sann sinnebild av trygg myndighet
och orubbligt lugn.
Hustrun hade skurat där inne också samt därpå strött
golvet med vit sjösand och hackat enris. I det spelande
skenet från den lågande brasan föreföll rummet Anders
Öster ansenligt och behagligt, och han sade till hustrun:
— När du blir färdig, kan du ta ner julmaten och duka
opp den här i sockenstugan. Jag tror, att jag vill fira
julkalaset här inne.
Hustrun såg upp helt förfärad.
— Vad menar du? frågade hon. Ska du sitta och supa
här nere med den, som du väntar? Det finns ju inte
någonting att dra för fönsterna. Om någon skulle gå förbi, så
bleve ni ju sedda.
Hon var helt upprörd. Sockenstugan liksom kyrkan
tillhörde församlingen, och hon betraktade den nästan som en
helig plats. Hon kunde inte tänka sig den tagen i bruk för
ett dryckeslag.
Men Anders Öster ville inte finna sig i att denna dag
bli nekad allt, som han önskade sig.
— Var inte bråksam, Bolla! sa han. Jag säger dig, att
jag vill sitta här inne och äta julmaten i kväll.
Det var det stora bordet, den stora stolen och det stora
rummet, som lockade honom. Om han finge hålla sin
julfest sittande i en så vördig stol, spisande vid ett bord, där
en tjugu, trettio man gott kunde ha fått rum jämte honom,
seende ut över ett rum, där alla de mäktiga i socknen brukade
församlas, skulle han känna sig som en ansedd man, en
storbonde, och det var detta, som han behövde.
— Du kan vara viss om att du mister tjänsten, om du
gör detta, sa hustrun. Du kommer inte att ställa till med
en sådan galenskap, så länge jag lever.
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
