Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Dödskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDSKALLEN
-—• Ser du, att den har blivit skjuten, mördad? sa han.
Den har inte varit någon självmördare. Skottet har
kommit bakifrån, här tätt bakom örat.
— Ja, jag ser, sa hon och började nu fyllas av
skälvande förväntan,
— Kan du minnas, att du har hört talas om någon, som
har blivit skjuten i den här socken? Nej, något sådant har
inte hänt i vår tid och inte i våra föräldrars tid heller. Det
har nog inte varit ofta, som någon har mördats i denna
trakten. Den här är kanske den enda av alla dem, som har
blivit nermyllade på kyrkgårn, som har fallit för skott, och
den har kommit till mig just i kväll.
Han nickade åt henne, bekräftande vad han nyss hade
sagt, och fortsatte.
— Tänk på detta, du! Av de många tusen skallarna, som
har varit nermyllade på kyrkgårn, finns det kanske bara
den här, som har blivit genomborrad av en mördarekula,
och just den ligger nu här framför mig.
Hustrun stod tyst alltjämt.
— Den låg i vägen för mig, när jag kom hem i kväll, just
den här med skottmärket. Han ville visst visa sig för mig,
men jag såg inte så mycket på honom just då. Sen, då jag
satt här ensam, kom den mig jämt i tankarna, så att jag
blev tvungen att gå efter den till sist. Jag tyckte, att det var
synd om den att ligga ensam ute i köld och mörker, och
för resten så ville jag ha nån att tala med. Och när jag
då satte den framför mig på bordet och slog i ett glas för
att skåla med den, så fick jag se, att den var söndersprängd
av ett skott. Vad säger du om det, Bolla? Var är han
kommen ifrån, och varför kom han i min väg just i kväll? Hur
kom det sig, att jag måste ta in den här, strax efter att
jag hade skjutit på dig?
— Det var väl Gud, viskade hon och knäppte händerna.
— Ja, svarade han, viskande han också. Så var det. Det
var Guds vilja. Han ville, att jag skulle få se just den här.
Den skulle visa mig vad det var, som jag hade velat göra.
Den blev mig tillskickad, för att jag skulle förstå min stora
synd och eländighet.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
