Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Dödskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
De närmade sig varandra. Ovillkorligen fattade de
varandras händer och stod stilla framför dödskallen. Den var
visserligen skickad till dem av Gud. Den sade dem genom
sin närvaro, att Gud vårdade sig om dem, att han hade
medlidande med dem och ville rädda dem.
De kände plötsligt, att allt annat var utan vikt. Hustrun
begärde inte, att mannen skulle säga henne, att han ångrade
sig. Hon hade alldeles glömt, att hon inte mer ville leva
tillsammans med honom. Mannen tänkte inte mer på vilken
av dem båda som nu skulle bli den rådande i huset. De
hade kunnat vara tusen gånger mer retade mot varandra,
de kunde ha haft tusen gånger mer att förebrå varandra,
och alltsammans skulle ha varit glömt inför den
saliggörande vissheten, att Gud hade vårdat sig om dem och
velat rädda dem från att komma till att hata varandra.
Gud ville dem väl, därför hade han sänt dem en varnare.
Inför något så stort glömde de inte bara sin vrede mot
varandra, de glömde också sin fattigdom, sina
framtidsbekymmer. De kände den största lycka, som människor kan erfara.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
