Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Hur adjunkten fick prostdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR ADJUNKTEN FICK PROSTDOTTERN
Det dröjde inte heller länge, förrän han upptäckte var
hon hade sin älsklingsplats i trädgården. Hela trädgården
var naturligtvis omgiven av höga häckar, såsom det brukar
vara i Skåne, och man var likaså instängd där som i ett
rum. Men det fanns en liten grind, som ledde ut till fälten,
och där brukade prostdottern stå långa timmar och se ut
över de vaggande åkrarna. Och medan hon stod där, låg
adjunkten alldeles i närheten, gömd i den täta rågen, och
slukade henne med ögonen.
Emellertid, när några veckor var gångna, fick gamla
prosten svar från biskopen med besked om att han skulle
få det, som han önskade.
Prosten blev så glad, att han inte ville dröja ett
Ögonblick med att avskeda adjunkten. Han stack biskopens brev
i fickan och begav sig ner på adjunktens rum.
Den unga prästen satt och skrev, när prosten kom in.
Han författade en predikan, men han blev så förlägen,
som om han skulle ha skrivit ett kärleksbrev. Han kunde
knappt förmå sig att bekänna vad han sysslade med, när
prosten frågade honom vad det var, som han stack undan
i skrivbordslådan.
Den gamle visste, att nu skulle han bli av med adjunkten,
och därför var han mildare stämd mot honom, än han
hade varit förut. Och för första gången började han undra
över hur det kom sig, att adjunkten var sådan han var och
varför en sådan som han hade blivit präst. Han började
fråga ut honom.
Då berättade adjunkten alltsammans. Han hade alltid
haft sådan lust att predika. Han hade predikat för träden
vid vägkanten, när han gick omkring och tiggde med sin
mor. Han visste inte när det hade börjat, men han hade
alltid velat bli präst, bara för att få predika.
Den gamle förvånade sig över att han, som hade varit
så fattig, hade kunnat komma i skola, och adjunkten
fortsatte att berätta. Han tycktes ha frusit och svultit hela skolan
igenom. Men under alla svårigheter hade han tröstat sig
med att tänka på den stunden, då han skulle få höja sin
röst och tala i Guds hus.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
