Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - I emigrationsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
ämnade höja sin röst och svara, att han nog skulle kunna
skaffa arbete och husrum och bärgning åt femhundra
människor — det skulle inte vara någon svårighet alls med den
saken —, så kom han att tänka på att om alla de bortresta
komme igen, då skulle också en son till honom, som hade
varit så förfallen och misslyckad, att han hade varit en
plåga för honom och hans hustru och hela hans hus,
komma tillbaka. Och helt sakta började han jämka sig bort från
bordet och gick inåt ett annat rum för att söka reda på
ytterkläderna.
Med detsamma som han steg upp, var det två bönder,
som reste sig. För den ene av dem hade en god vän där
ute, och den vännen hade skickat honom litet pengar till
att förvalta. De pengarna hade stått med god ränta på banken
ända till helt nyligen, men just för ett par dar sen hade han
varit tvungen att ta ett lån ur dem, därför att han skulle
göra bröllop åt sin dotter. Och han kunde inte säga, att
han önskade, att de utvandrade skulle komma tillbaka,
förrän han hade fått den saken utredd och i god ordning.
Den andre, som reste sig på samma gång, hade en son
där ute, som artade sig bra och som skickade hem pengar
både till jul och midsommar. Och han visste inte hur han
skulle kunna stanna kvar vid sin gård, om dessa sändningar
upphörde.
Kommissarien satt kvar vid bordet ännu, men han tänkte
på en karl, som hade varit till skräck och plåga för hela
trakten och som flera gånger hade hotat honom till livet.
Och han sade till sig själv, att det kunde inte vara så
värst önskligt, att den karlen komme tillbaka. Han reste
sig upp, han med, och vände sig mot väggen och stod där
och tittade på ett par stora turistföreningsannonser.
Nu var det bara den ene av handelsmännerna kvar vid
sparbanksbordet, men han hade hela tiden haft klart för
sig, att den största olycka, som kunde hända honom, vore
den, om hit till socknen skulle vända tillbaka den gamla
handelsmannen, som hade sålt butiken till honom och som
hade haft en så stor skicklighet i affärer och ett så
tilldragande sätt mot kunderna, att han skulle ha lockat till sig
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
