Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Solförmörkelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLFÖRMÖRKELSEDAGEN
Den skulle börja kl. 0^20^ e. m. och sluta kl. 2^49^ e. m.
och omfatta ^/lo av soldiametern.
Det där hade hon läst många gånger förut utan att fästa
sig vid det, men nu blev det på en gång skinande klart
inom henne.
— Nu vet jag hur jag vill ha det, sade hon.
Men det var bara ett par ögonblick, som hon kände sig
så säker. Hon visade från sig tanken. Hon var rädd för att
de andra skulle göra narr av henne.
Men under de närmaste dagarna påminde hon sig gång
på gång det, som hade fallit henne in, när hon läste
almanackan, och till sist började hon undra om hon inte skulle
våga sig på saken.
För när hon tänkte efter: vad hade hon i denna världen
för en vän, som hon tyckte bättre om än solen? Så, som
stugan låg, kunde hon inte få in något solsken i rummet
på hela vintern, utan hon gick och räknade dagarna, till
dess att solen skulle komma tillbaka till henne om våren.
Solen var den enda, som hon längtade efter, den enda,
som alltid var ljuvlig och blid emot henne och som hon
aldrig kunde få nog av. Hon kände sig gammal, och hon
var gammal. Händerna skakade på henne, som om hon
skulle gå i ständig frossa, och när hon såg sig i spegeln,
tyckte hon, att hon var så vit och färglös, som om hon
skulle ha legat på bleke. Det var bara, när hon stod i ett
starkt och varmt och rikligt flödande solsken, som hon
kände sig som en levande och inte som ett kringvandrande
lik.
Ju mer hon tänkte på saken, dess säkrare blev hon, att
det inte fanns någon dag pä hela året, som hon hellre ville
fira än den, då hennes vän solen skulle strida mot mörkret
och efter en härlig seger gå fram i ny prakt och väldighet.
Det var inte långt till den 17 april, men alltid var
det tid nog att hinna få i ordning ett kaffekalas, och när
solförmörkelsedagen kom, satt de allesammans, både Stina
och Lina och Kajsa och Maja och alla de andra, och drack
kaffe hos Beda i Finnmörkret. De drack både påtår och
17. — Lagerlöf, Troll och människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
