Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Luciadagens legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUCIADAGENS LEGEND
oro. Hennes stackars dotter dog helt oväntat, och fru Rangela
förstod, att en man som herr Eskil med åtta minderåriga
barn och en hovhållning, som kunde jämföras med en
konungs, snart nog skulle komma att ingå ett nytt
äktenskap, i all synnerhet som han alls inte var lastgammal.
Men om den nya frun skulle bli avogt sinnad mot fru
Rangela, kunde detta medföra mycket obehag. Det var nästan
nödvändigare för henne att vara vän med frun på Börtsholm
än med hennes man, ty herr Eskil, som hade många stora
ting att omhändertaga, låg jämt borta på resor, och under
tiden tillkom det hans hustru att ordna och regera i hemmet
och hemtrakten.
Fru Rangela övervägde saken väl, och när begravningen
var överstånden, red hon en dag över till Börtsholm och
uppsökte herr Eskil i hans lönnkammare. Där inledde hon
samtalet med att påminna honom om de åtta barnen och
den vård de behövde, om hans tallösa tjänarskara, som
måste efterhållas, förplägas och klädas, om hans stora
gästabud, till vilka han inte tvekade att inbjuda kungar och
kungasöner, om den stora avkastningen från hans hjordar,
hans åkrar, hans jaktmarker, hans bislag, hans humlegårdar,
hans fiskevatten, vilken avkastning på huvudgården måste
tillvaratagas och bearbetas, om allt med ett ord, som hans
hustru hade haft att syssla med, och framkallade på detta
sätt en rätt ängslande bild av de stora svårigheter, som
han nu gick till mötes efter hennes hädanfärd.
Herr Eskil lyssnade med den vördnad, som man är skyldig
en svärmor, men också med en viss oro. Han fruktade, att
allt detta skulle betyda, att fru Rangela ämnade erbjuda
sig att bli hans husförestånderska på Börtsholm, och han
måste säga sig, att denna gamla kvinna med sin dubbelhaka
och höknäsa, med sin grova röst och sitt bondska sätt inte
skulle bli något behagligt sällskap i hans hus.
— Käre herr Eskil! fortsatte fru Rangela, som möjligen
inte var omedveten om denna verkan av sitt tal. Jag vet, att
det nu för eder yppar sig tillfälle till det allra betydligaste
gifte, men jag vet också, att ni är rik nog att mer se på
edra barns välfärd än på hemgift och arv, och därför ville
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
