Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Luciadagens legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
de av att berätta, att de inte alls såg, att herr Eskil kom
dem till mötes. Men han, som hade blivit något undersam
genom fru Rangelas ord om ett styvmorsstreck, gav helt
hastigt sin fogde en vink och ställde sig med honom bakom
en av de vildrosbuskar, som, stora och väldiga, täckte nästan
hela Strandberget, på vilket Börtsholm var beläget.
Där hörde herr Eskil hur barnen förklarade för fru Lucia,
att de hade givit sig av hemifrån i en god båt, men medan
de hade gästat fru Rangela, hade deras farkost blivit
utbytt mot en gammal och dålig. De hade inte märkt bytet,
förrän de redan var ute på sjön och vattnet hade begynt
forsa in från alla kanter, och helt säkert skulle de ha
förgåtts, om inte deras kära fru moder så skyndsamt hade
kommit till deras hjälp.
Det tycktes, som om fru Lucia skulle ha fått en aning
om hur det rätteligen förhöll sig med detta utbyte av båtar,
ty hon blev dödsblek stående mitt i branten med tårade
ögon och händerna tryckta mot hjärtat. Barnen trängde sig
omkring henne för att trösta henne. De sade henne, att de
hade kommit oskadda ur faran, men hon förblev maktlös
och orörlig.
Då lade de två äldsta av styvbarnen, ett par kraftiga
ungersvenner i fjorton- och femtonårsåldern, sina händer
samman till en liten bår och bar henne på gullstol uppför
branten, medan de yngre följde efter, skrattande och
klappande händer.
Medan den lilla skaran sålunda mellan blommande rosor
i triumf tågade upp mot Börtsholm, stod herr Eskil rätt
betänksam och blickade efter hustru och barn. Den unga
kvinnan hade tyckts honom ljuv och sällsamt strålande, då
hon bars förbi honom, och måhända önskade han, att ålder
och värdighet hade tillåtit honom att ta henne i sina armar
och bära henne in i sin borg.
Kanske att herr Eskil också i det ögonblicket betänkte
hur klen lycka och hur mycken vedermöda han inhöstade
i de höga herrskapernas tjänst, medan måhända frid och
glädje väntade honom här vid hans egen härd. Under hela
denna dag stängde han sig åtminstone inte mer inne i lönn-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
