Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Artilleristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
läktarn. Den ska fyras av för att ge våra trupper tecken
när högtidligheten ska börja.
— Stackars monsieur Carnot! hade hon då sagt. Du har
ställt din kanon alldeles framför honom. Men den skräller
ju förfärligt. Har du inte tänkt på det? Han kan bli döv.
— Å, vad det beträffar! Han är visserligen ingen krigare,
den där Carnot, men lite kanondunder får en president av
Frankrike lära sig att stå ut med. Men vet du vad jag
tycker mindre om? Jo, att läktarn med åskådarplatserna är
uppställd alldeles framför min kanon. Nå, vi skjuter ju
endast lösa skott, men en kanon är ingen leksak heller.
Jag tycker aldrig om att lossa av honom, när han har gapet
vänt emot en stor människomassa.
Under den där vandringen hade hon tänkt sig, att hon
skulle komma ut och se på ståten, men i dag på morgonen
hade hon funnit, att deras lilla son inte var frisk. Hon hade
alltså blivit tvungen att stanna hemma.
Och nu ... Vad är det, som har hänt? Hennes man, som
var så nöjd, så glad, så stolt över sin ställning och sin kära
kanon! Skulle han ha blivit galen? Skulle han ha kastat sig
framför kanonmynningen? Men det är ju en ren omöjlighet.
Hon märker med ens, att hon skriker, medan hon springer.
Hon ser själv hur hemsk hon måtte se ut, när hon rusar
neråt gatan. På en gång hejdar hon farten och börjar gå.
Det är vid tanken på sin man, som hon återtar sin
självbehärskning. Han brukade ofta undra hur han skulle
komma att bära sig åt, om det helt hastigt skulle hända honom
något förskräckligt.
— Man borde egentligen inte få bli soldat, förrän man
har bestått något slags prov, brukade han säga. Se nu på
mig! Jag har aldrig varit i krig. Vet jag hur jag kommer
att uppföra mig, när kulorna börjar vina? Jag blir kanske
rädd. Jag kommer kanske att förlora besinningen. Man
kan aldrig veta.
— Visst inte. Du kommer att stå kvar på din post till
det sista, hade hon svarat.
— Låt oss hoppas det! Men det där är verkligen något,
som man aldrig kan vara säker på. I sådana ögonblick kan
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
