Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Stämningar från krigsåren - Rakels gråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RAKELS GRÅT
vägen. Det är utan fönster och liknar dessa allmänt
förekommande gravkamrar, som österlandets invånare brukar
resa åt sina många helgon och som vi har funnit på de mest
olika platser, än långt borta i öknen, än mitt i en stad eller
en by, än, såsom här, vid en väg, där massor av människor
färdades.
Dragomanen berättar nu, att detta lilla hus är Rakels
grav, och på samma gång försäkrar han oss, att detta inte
är något tomt förmenande, utan en verkligt bevisad
sanning. Lärda män har tvistat om äktheten av nästan alla
Palestinas heliga platser, men aldrig om denna. Det finns
intet tvivel om att detta är det ställe, där Jakob, som också
kallas Israel, hade begravt sin mest älskade hustru, kort efter
att hon hade fött honom hans son Benjamin liksom till
ersättning för en annan son, som han trodde vara riven
av vilddjur under en vandring genom öknen.
Vi blir litet andlösa båda två vid tanken på vad detta
innebär. Här hade en skön nomadkvinna haft sitt vilorum
under en räcka av år, vars längd ingen visste att ange. Här
vilade hon, långt innan hennes son Josef hade blivit en
mäktig man i Egypti land, långt innan någon kungaborg
var rest i Mykene eller någon grekisk flotta hade färdats
över havet för att erövra Troja, och här sov hon ännu,
utan att graven hade inhöljts i glömska eller kränkts av
förstörelselusta.
Dragomanen berättar för oss, att i forna tider, ja, ända
upp till våra dagar, efter vad en och annan hade att
berätta, hördes från denna grav gråt och klagan, varje gång
som en olycka skulle övergå Israel. Här hade judarnas
stammoder upphävt sina jämmerrop natten före den dag, då de
små skuldlösa mördades i Betlehem. Härifrån hördes hennes
klagan strömma ut över dalen, kvällen innan Jerusalem
förstördes och Hinnoms ofantliga dal fylldes till randen
av hennes söners och döttrars lik. Och många gånger sedan
dess har såväl invånarna i Betlehem som fältens beduiner
hört hennes ofärdsvarslande rop i mörka kvällar och nätter
ljuda genom dalarna nedanför Betlehem. Sällan har långa
tider förflutit, utan att hon har måst slita sig lös ur dödens
20. — Lagerlöf, Troll och människor. 305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
