Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Stämningar från krigsåren - Den lille sjömannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
måste de låta det ske, att han häller upp kaffe, lägger i
socker, slår i grädde, allt i överflöd.
Han är kanske inte fullt säker på hur mycket kannan
rymmer, för han vågar inte slå i något i sin egen kopp.
Trots alla protester gör han det inte. Han har druckit så
orimligt mycket kaffe förut i dag. Och inte heller lägger
han för sig något småbröd. Men till sina gäster plockar
han över så många kakor, att de ligger runtom faten.
Därpå sätter han sig ner och betraktar de båda gamla
med strålande uppsyn. Han gör sig ingen möda att dölja
hur stolt han är över att få undfägna dem, över att ha
lyckats föra dem ut i naturen, locka dem bort från deras
trånga gata.
Allt hittills har det varit de, som har fått sträva och slita
för honom, men den här gången har han kommit hem med
riklig hyra. Avlöningarna har ju blivit mångdubblade nu
under kriget. Nu är det han, som kan bestå, och de, som får
ta emot.
Medan han lutar sig bakåt för att komma i en så bekväm
ställning som möjligt, tänker han på att ett sådant här nöje
har modern och mostern kanske aldrig förr smakat. När
han kommer ut på havet igen, så ska han räkna sig det till
godo, att han skänkte dem en sådan glädjestund.
Den lille sjömannen har varit en smula förströdd, medan
de gamla har ätit och druckit, men i samma ögonblick,
som de sätter kopparna ifrån sig, far han upp för att bjuda
påtår. Gummorna krusar en smula, men han slår åter upp
fulla koppar åt dem.
— Mor och moster får lov att hålla till godo, eftersom
jag i morgon ska ut på långresa igen.
Men till tretåren säger gummorna rakt nej. Det är något,
som de aldrig har kunnat med. Det måtte han väl veta.
Så snart som han är övertygad om att de verkligen är
nöjda, slår han i åt sig själv och dricker kopp efter kopp.
Han tömmer kannan på varenda droppe och småbrödskorgen
på varenda kaka. Det går så fort och så lätt, att de gamla
blir förfärade.
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
