Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Stämningar från krigsåren - Stjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STJÄRNAN
hemresa, när polisen i Köln tog hand om mig och lät mig
leva på vicker och rovor i hela tre månader.
Men jag talar inte om detta för att beklaga mig, för jag
har, gudskelov, inte blivit skadad till hälsan. Jag vill bara
förklara hur jag kom mig så bra i gång med att undra
och fundera. För jag tänkte på allt, som fanns mellan
himmel och jord, medan jag satt inspärrad, och mest av allt
tänkte jag på själva världsordningen. Jag fick klart för
mig, att det måste bli ett slut på det nuvarande eländiga
tillståndet.
Det vet var och en, som någon tid har stått på en
verkstad, vad det fordras för en ordentlighet och
uppmärksamhet och hur kvick en får vara att passa det, som en har
blivit satt till att sköta, för att det hela ska hållas i gång och
det inte ska ske några olyckor. Men vad ska en då säga,
när en tänker på det stora världsmaskineriet med alla
löpande dragremmar och svingande hjul och farliga
kraftkällor och ömtåliga maskindelar???
Vart en ser, så är det inte annat än lättja och oförstånd.
Det är fel hos de ledande och det är fel hos dem, som ska
ledas. Ingen är det, som riktigt tar reda på folk och håller
dem till sina plikter, utan var och en får sköta sig, som
han bäst kan. Och när allt, som ska utföras, göres med
pock och tvång och motvilja och ledsamhet, så minsann
det är något skäl att förundra sig över att det exploderar
jämt och samt och att folk var dag kommer till skada i
maskinerna.
Jag såg det så klart, där jag satt instängd i fängelset,
att det inte kunde fortsätta, som det gjorde. Jag förstod, att
Överledningen hade mist tålamodet och ville göra sig av
med en hop av de nuvarande arbetarna, att den ville överge
de gamla fabriksanläggningarna och försöka med nya
metoder och med nytt arbetsfolk.
Jag kunde inte förtänka Överledningen detta, för den
hade inte visat någon kort långmodighet. Men när den
klämmer till en gång och vill göra rent hus, då blir det
inte tal om några kompromisser och milda uppgörelser. Då
skickar den efter världskriget med dess huggande bila, och
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
