Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Stämningar från krigsåren - Stjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
genast har många miljoner i flygande hast fått slänga
ränseln på ryggen och ge sig av till en annan värld. Och den
skickar efter revolutionen med dess sopande kvast, som
röjer undan det vanskötta och vräker omkull de gamla
fabrikshusen.
Det insåg jag klart, att det inte kunde få fortsätta, som
det hade varit. Men fråga var om det skulle stanna med
den förödelsen, som redan var skedd, fråga var om det
inte skulle komma något än värre, så att de landen, där
krigslågan hade brunnit starkast, skulle bli helt och hållet
förintade.
Men sedan jag nu är hemkommen till mitt kära
fädernesland och inte mer har de trånga cellväggarna omkring mig
och inte behöver sitta och höra på hur vakten marscherar
fram och tillbaka i korridoren eller undra på om jag
någonsin mer ska bli en fri man, nu försöker jag att sätta i bur
mina oroliga tankar, som har blivit lössläppta i fängelset.
— Ni ska inte vara så ängsliga, tankarna mina, säger
jag till dem. Det var bara instängdheten och den dåliga
kosten, som gjorde er så försagda och skräckslagna. Nu
ska vi hoppas, att vi snart får fred och att Överledningen
inte alldeles ska förstöra oss.
Men mina tankar ville inte lägga sig till ro. Det var,
som fanns det något inom mig, som visste, att eländets
mått inte var fullrågat.
Och i förrgår, på natten mellan den 18 och 19 april,
när jag låg och stred med mina sömnlösa tankar, blev jag
befalld att resa mig upp i bädden och se ut genom
mellanrutan på fönstret. Och när jag lydde rösten och tittade ut
genom mellanrutan, då såg jag långt borta i himmelens
höjd en stjärna, som gick runt i en cirkel och for upp och
for ner och svängde både åt höger och vänster.
Jag hörde rösten säga, att detta var den stora planeten
Jupiter. Nu hade den lossnat från sitt rum, nu var den på
väg genom världsrymden.
— Stå upp! sade rösten. Stå upp och förkunna, att nu
gäller det för det gamla Europa! Ty då stjärnan närmar
sig, ska en stor hetta uppstå på jordklotet. Och runtom
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
