Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Albert Theodor Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALBERT THEODOR GELLERSTEDT
Ett annat område av världen, som skulle bereda honom
stor förströelse, inte bara under hans ensamma barndom
utan allt framgent, kom den lille Albert Gellerstedt att
upptäcka under en resa till Stockholm, som han och föräldrarna
företog, när han var omkring fem år gammal. Det har ju
blivit sagt många gånger, att det inte är lätt att inse värdet
av det, som man ständigt har under ögonen; det vill avstånd
och saknad till, och det var väl härpå det berodde, att han
just då kom att beundra och älska en vild törnrosbuske,
som blommade utmed en strandskoning borta åt
Norrtullshållet. Han skulle kanske inte ha lagt märke till den, om
han hade sett den hemma i allt det överflöd av blommor
och grönska, som där fanns. Men här i staden intog den till
den grad hans hjärta, att han sedan aldrig kunde glömma
den. När han vände hem tillbaka, fick han lov att se efter
om det fanns något lika vackert också här. Det blev att
söka reda på de blommor, som frodades i täppa och hage,
i äng och skog, i å och sjö. Det blev att lära sig var de
helst höll till, när de blommade som bäst, alla dessa små
älsklingar, som blev honom kärare, än han då kunde
omtala, än han någonsin kunde beskriva.
Med all denna naturdyrkan var han en slitvarg, en rusti-
bus, en riktig pojke, rädd för att visa minsta spår av vekhet
Men en gång råkade han liksom oförvarandes att röja lite
av sin verkliga natur. Det var en julafton med gott skridsko-
före. Han hade varit ute på sjön i sällskap med all
traktens ungdom och råkat ut för ett litet äventyr, som gjorde,
att han kom sent hem. När han äntligen trädde in i bästa
rummet, där julklapparna var framlagda och granen stod
färdig att tändas, var föräldrarna i dåligt lynne. Denna
kväll borde han ha kunnat lämna kamraterna i tid; han
visste ju, att de här hemma väntade honom. Han blev då
tvungen att berätta för dem, att barnskaran ute på isen
hade träffat på en karl, som hade suttit dödfull på en
kälke och helt säkert skulle ha frusit ihjäl i kölden, om
inte han och ett par pojkar till hade släpat hem honom.
Men det hade varit lång väg och ett drygt lass. Han hade
inte kunnat komma förr. Det blev större glädje i hemmet
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
