Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Albert Theodor Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALBERT THEODOR GELLERSTEDT
Det var ju inte tal om annat, än att han hade haft
framgång. Han hade stått ängslig och försagd utanför
konstakademiens järngrindar, men allt hade gått bra, och han
hade blivit mottagen i arkitektklassen. Där hade han fått
ledning av en så snillrik lärare som Scholander och vunnit
det högsta erkännande: medalj och stort resestipendium.
Sedan hade han vistats utomlands i hela tre år, sett, njutit,
studerat. När han kom hem igen, var han väl förberedd att
resa de svindlande stora kyrkorna och slotten, som han i
barndomen hade drömt om, men ingen hade kallat honom
till sådana värv. För att kunna gifta sig och sätta bo hade
han sökt ingenjörsplatsen vid lotsverket. Och nu for han
omkring och byggde fyrar! Var det att resa upp
lyckohuset på det rätta sättet?
Det kom än starkare grubbel upp i honom. Hade han
valt riktigt, när han hade gjort sig till arkitekt? Inte kunde
han tänka sig ett liv utan konstnärlig verksamhet, men om
det nu inte fanns bruk för en byggnadskonstnär i hans land
och i hans tid?
Om han tänkte tillbaka på de år, när hans anlag först
gav sig till känna, måste han medge, att många tecken tydde
på att han hade varit skapad till målare. Han hade alltid
haft en stor förmåga att få det, som han såg, fast och klart
in i ögonen. Han hade målat och ritat som barn, hade ju
aldrig helt och hållet upphört att syssla med pensel och
färger. Kanske att han också hade kunnat utbilda sig till
skald? Det hade alltifrån barndomen varit så, att han hade
velat läsa ut en mening i det, som han såg. Och nu här ute på
skäret hade han till och med börjat forma några små vers.
Han kunde ju likaså gärna ha valt en av dessa konstgrenar.
Målaren och författaren hade båda lättare än arkitekten att
få utöva sitt yrke.
Tänk, om han aldrig skulle komma att bygga annat än
fyrar och lotsstugor! Det var levebröd, och levebröd, det
hade svalorna också här på skäret, men lyckobygget, det
som skulle ge livet innehåll, det förmådde de inte uppföra.
Hade han inte hamnat på en utklippa, på en plats, dit
han hade längtat för utkomstens skull, men därifrån han
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
