Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Albert Theodor Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALBERT THEODOR GELLERSTEDT
att av den femårige svärmaren för en skär nyponbuske har
blivit en fanatisk odlare och dyrkare av de skönaste
ädelrosor. Jag kan berätta om Ninarosen, om rosen, som kallas
"den sjuarmade ljusastaken". Det ena rosenlivet efter det
andra kan jag återge efter hans beskrivning. Jag kan
berätta om de flammande tulpanerna, om den nöjsamma
krassen och om den efterhängsna Bellis perennis, som frodas
i hans täppa. Jag vet, att han åtminstone under de första
åren fortsätter att resa och se till sina fyrar. Jag följer
honom till Västergarn, till Kapelludden, till den lilla fyren
i Kalmarsund, "som liknar en nattduksbordstake på en
spegelbricka".
Jag vet också att berätta om hur storstaden mer och mer
hotande närmar sig den lilla trädgårdstäppan, hur den
reser upp omkring den sina höga hus, sina fula
brandgavlar. Det ges ingen nåd: rosorna berövas sitt solsken,
människorna sin trevnad. Till sist lever man där som på
bottnen av ett stenbrott, utan luft och ljus. Det återstår
snart inte annat än att sälja den kära lilla tomten och flytta
bort. Det unga fyrtimeters askträdet, som Gellerstedt själv
hade fört dit som treårig planta, måste falla för yxan,
medan allt, som räddas kan, ädelrosor och blomsterlökar,
syrener och bärbuskar, skänkes bort till bekanta eller också
flyttas till Sommartorp, den "lilla jordlappen" borta på
Värmdön, som har tagits på femtioårigt arrende.
Denna flyttning från det förtjusande egna hemmet i
staden ägde rum år 1902, och sedan börjar Sommartorps
saga på allvar. Där fanns från början en usel torpstuga
och ett par sandiga land, som hade burit potatis alltsedan
"Alströmers tid", men Gellerstedt har där rest en liten
sommarvilla och planterat och sått i varje kvadrattum jord.
Hur väl har han inte gjort mig bekant med livet där ute
i hans ålders lugna bo, likaväl som med det kära
barndomshemmet! Där går den fanatiske grävaren Johan från
Kräklinge och bryter sten och mark. Där ger de vilda
rosenbuskarna prov på en förunderlig livskraft; där går man och
vaktar de små sylviornas oskyddade bon; där sörjer man
över nötskrikans och kattens fula bragder; där hör man
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
