Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Albert Theodor Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
Hela Paris var inte värt en dag ute på Sommartorp.
Men vad blev det för roligt att komma dit i år?
Tulpanernas eld var utslocknad, äppleblommornas snö
nersolkad, syrenernas balsam förskingrad av vinden.
Nu var han äntligen på hemväg. Han jagades av längtan
utan att ha mycket att hoppas på. Han kunde inte hejdas
varken i Köpenhamn eller Lund. Det var, först när han
stod utanför Stockholms Central, som han kunde andas ut
en smula. Det tycktes ju, som om våren inte skulle vara
riktigt över här hemma, fastän man hade kommit ända fram
till den 10 juni.
Han och hustrun vandrade utan dröjsmål ner till
ångbåten för att resa ut till "jordlappen".
Där möttes de av en stor överraskning. Ingenting var
utblommat, tvärtom. Strax innanför grinden stod den stora
stamsyrenen "Ludvig Späth" så tyngd av mörkgredelina
blomklasar, att den lutade mot marken. Och inne i
trädgården höll de persiska syrenerna på att blomma ihjäl sig,
tulpanernas facklor lyste utmed rabatterna,
äppleblommorna låg som ett tunt flor över träden, bellis vitnade på
sandgången, gräset strålade ljusgrönt, väpplingen rodnade.
Alltihop hade kommit på en gång, utan ordning, som det
kan bli, när våren har fördröjt sig.
Det var värt att göra en Parisresa för att komma hem
till en sådan blomsterfröjd och blomsterprakt. Misshumör
och ålderdom var glömda, när han gick och inspekterade
hela det leende området. Stamrosorna hade stått sig så
tämligen, det fanns ett fågelbo i vinbärsbusken,
clematisrankan hade än en gång överlevat vinterns besvärligheter,
den vita jätterosenbusken lovade att bli lika rikblommande
som förra året.
Mig har det gått så, att av allt, som Gellerstedt har
skrivit, är det den där hemkomsten till det blomstrande
sommarstället, som har inpräglat sig starkast i mitt minne.
Kanske att andra har gjort samma erfarenhet.
Man får tänka på att han var en sjuttio års man, när
detta hände, och att hans naturdyrkan var lika varm som
någonsin.
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>