Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FRÖDING
Vår väns hjärta var fullt av vemod som Sauls,
hans huvud var fullt av grubbel som Salomos,
men hans harpa var såsom Davids,
den var hans tröst och hans vän och hans tillflykt i
sorgestunder.
Men många dagar äro farna,
sedan jag första gången lyssnade till vår väns harpa i
forsdjupet.
Hur blevo dessa toner förstummade,
de, som göto lyckoskimmer över själen,
liksom aftonrodnad gjuter guldglans över skogsåsar?
Sägen mig, I Värmelands döttrar,
1, som vallen boskap i bergen
eller glammen utefter vägakanten,
höllen I noga vakt över vår vän, då han spelade?
Stöden I omkring honom som en hög häck av hagtorn,
den där ingen kan överspringa,
såsom en bred stadsmur, som vaktas av många krigare?
Vår väns spel bragte mycken ära åt Klarälvslandet.
Det började yvas såsom en mäktig segrare,
såsom en hövding, den där sitter främst i rådslagen
och är mycket hedrad och avundad.
Det kastade av sin fattigmansdräkt
och smyckade sig med ringar och kedjor.
Det var tonerna från vår väns harpa, som voro dess
ädelstenar och pärlsnören.
O, I Värmelands döttrar,
höllen I noga vakt över vår vän, medan han spelade?
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
