Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Månan,” som jag så ofta gått förbi och i hvars fön-
ster jag en gång tyckte mig återse bilden af den täcka
varelse, som bodt i mitt bjerta alltsedan forleden som-
mar. — Men hvad är det, som ligger der? Låt se
— (han tager upp pappersslappama). Den biten står
det ett sigill på — nå, så Gud förlåte mig, är det
inte mitt eget Taminska sigill. — Se häri — Ack
min Gud! brad fröjd! — Det är ju min egenbändiga
revers, för bvilken jag nyss höll på att bli bysatt —
det är för märkvärdigt — är det då verkligen sant
att hnlda genier braka nedstiga från sina öfverjordiska
boningar för att hjelpa en stackars olycklig stoftftif-
rets son. — Nej, så poetisk är jag verkligen inte att
jag kan tro det. Men bvem bar kunnat (sjunker i
funderingar^
JFjerde
T AMIN. PAPANDER (med en köttkorg på
armen inkommer från
höger uppåt fonden).
Sång Nio 2.
Papasdbb.
Jag heter just Papander, jag,
Ar munter, lustig, natt ocb dag
Från slagtarhuset kött jag’bär,
Ja just en köttets träl jag är.
Jag samlar slantar dagen lång,
Men kommer qvällen väl en gång,
Man skojar friskt med fyllda glas
Bland sång och muntra flickors ras.
O visste jag ett sätt ändå
Att fånga vackra flickor små,
Jag skulle knipa dussintals,
Den vackraste skull’ bli mitt val.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
