Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< 32 )
örsanà bad honom vända sig åt andra
sidan , och han såg då på afstånd Antoniai
koja, utanför hvilken Zelina var sysselsatta
att under skuggan af ett träd uppduka
frukost-bordet. Hon såg honom ej, men Victor
blef varse att hon flere gånger förde sin
näsduk till ögonen. Nu kunde han omöji
ligt afhålh sig att ge tillkänna sin förbifatt;
några klara, rörande toner af Clarinetten
skallade i luften — Zdina vände sig hastigt,
vinkade med näsduken, och Victor sträckte
sina àrmar mot henne i detsamma fördubb*
lade båten sin fart, och Dalen, hyddan s
Zelina, allt försvann , för den sorgsna
Ynglingens ögon,
Om aftonen just vid solens nedgång
anlände de till Pisa. Örsàho befallte ätt
lägga i land, ej långt från staden , och den
otåliga Victor var den första Som med eit
hopp stod på ürariden. Straxt nalkas honom
en masquerad karl, och frågade om han kän=
de Trollgrottan i San Miniatos Dal ?
Åh ja! jag känner till och med sjelfva
Trollkarlarne som bebo d>?n,
I detta fall , sade Mascjuen Och bugädö
sig Vördsamt är detta bref lill Er. Häri
lemnade det och skyndade ;bort, Redan ett
äfven»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
