Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 114 )
Och lycklig, som bon vid difgåendei hade1
varit orolig och sorgsen. Nu var hon åter
den glada, muntra Zàliria, sin mors fägnad
och sina leksystrars nöje, och det bref hon
denna gången skref till Victor, andades blotè
ömhet och glädje.
De. tvänne månaderna iill första Maij
föreföllo henne längre än de föregående3
och dcn~otåliga ilickaK- fjäskade den d.ageß
oupphörligt, för atr påskynda dsras gång
till grottan.
Ett snöhvitt dräper, ef den finaste
mousseline hängde öfver spegeln och uppe»
hölls af Cherubs-hufvuden , hvilkas ju ängskift»
tände, glänsande vingar, gåfvo ett skör:£
återsken, mot de färgade lamporna som
upplyste grottan, Nu såg Zelina händelsen vid
Eldsvådan, och huru Vitter med li^sfara
räddade barnet utur lågorna. En intagande
musik af Harpor, gjorde denna syn ännu
mera angenäm, och ur en lätt sky, som
ge-nomsväfvade rummet, nedföll ett bref från
Victor, som denna gångm förkunnade henne?
att han snart skulle njuta den efterlängtade
glädjen, att muntligen försäkra henne om sin
ömhet. Cynthio infann sig efter
vanligheten, och Zelina gladde sig, att detta var
det sista bref bon behöfde skrifva, och att?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
