Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gossen tiggde och had så
länge tills han fick några gamla
slarfvor och ett knyte med
vägkost, och så vandrade han nog
så manhaftig ut i verlden för
att finna åter sin tvillingsbroder.
Då nu den yngre hade gått
en stund, fick han se sin
broder ett stycke längre fram;
han ropade då till honom och
bad honom stanna. Vänta då,
sade han, du sträcker af som
hade du betalt för det; men
du hade dock bort se din
yngre broder innan du drog ut
i verlden.
Den äldre stannade då och
såg sig tillbaka, och när nu
den yngre hunnit upp honom
och berättat honom huru det
hängde ihop, att han kunde
vara hans broder, sade han
vidare:
— Men låt oss nu sätta oss
ned och se efter, hvad vår
moder gifvit oss med till
vägkost, och så gjorde de det då.
Då de hade vandrat ett
stycke, kommo de till en bäck,
som flöt igenom en grön äng;
och der sade den yngre, att
de skulle gifva hvarandra namn.
När vi hade så brådtom att
vi ej hann göra det der
hemma, så få vi väl göra det här,
sade han.
— Hvad vill du heta?
sporde den äldre.
— Jag vill heta Lill-Hans,
svarade den andra; än du då?
hvad vill du bli kallad?
— Jag vill heta Kung
Görring, svarade den äldre.
De döpte då hvarandra och
gick sedan längre framåt, men
då de hade gått en stund,
kommo de till en korsväg och der
blefvo de ense om att skiljas
åt och taga af hvar åt sitt
håll. Det gjorde de, men de
hade ej gått lång stund, innan
de möttes igen. De skiljdes
då åter åt och gingo hvar sin
väg, men om en liten stund
gick det på samma sätt: de
möttes igen förrän de visste af
det och så gick det också den
tredje gången. Då gjorde de
ett aftal, att de skulle gå hvar
åt sitt håll, den ena åt öster,
den andra åt vester.
— Men kommer du engång
riktigt i nöd och olycka, sade
den äldre, så ropa tre gånger
på mig, så skall jag komma
och hjelpa dig, men du får
icke ropa på mig innan du är i
den yttersta nöd.
— Det blir väl icke så snart
vi se hvarandra då, sade
Lill-Hans och gick åt öster och
Kung Görring åt vester.
Då nu Lill-Hans hade gått
en god stund ensam, mötte han
en gammal, gammal
krokryggig käring, som endast hade
ett öga. Det tog Lill-Hans.
— Hu, nu! skrek käringen,
hvart tog mitt öga vägen?
— Hvad ger du mig, så skall
du få ett öga? sade Lill-Hans.
— Jag ger dig ett svärd,
som är sådant, att det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
