Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervinna en hel krigsmakt, om
den vore aldrig så stor,
svarade gumman.
— Ja, kom hit med det,
sade Lill-Hans.
Käringen gaf då svärdet åt
honom och fick sitt öga
tillhaka. Derpå gick Lill-Hans
vidare och då han hade vandrat
en stund, mötte han åter en
gammal, gammal krokryggig
käring, som endast hade ett
öga. Det stal Lill-Hans
innan hon visste ordet af.
— Hu, nu! hvart tog mitt
öga vägen? ropade käringen.
— Hvad ger du mig, så skall
du få ett öga? sade Lill-Hans.
— Jag ger dig ett skepp som
kan gå genom sött vatten och
salt vatten, berg och djupa
daler, svarade gumman.
— Ja, kom hit med det,
sade Lill-Hans.
Gumman gaf honom ett
litet, litet skepp, som icke var
större än att han stack det i
fickan; sedan fick gumman sitt
öga tillbaka och de gingo hvar
sin väg. Då han sedan hade
gått en lång stund, mötte han
för tredje gången en gammal,
gammal krokryggig käring, som
endast hade ett öga; det stal
Lill-Hans åter och då gumman
skrek och jemrade sig och
frågade hvart hennes öga tagit
vägen, sade Lill-Hans:
— Hvad ger du mig, så skall
du få ett öga?
— Jag ger dig konsten att
brygga hundra tunnor malt i
en bryggd.
Ja, för den konsten fick
käringen sitt öga tillbaka, och
de gingo hvar sin väg.
Men då Lill-Hans hade gått
ett stycke, tyckte han det
kunde vara skäl att försöka
skeppet: han tog det då upp ur
fickan och satte först den ena
foten i det och sedan den
andra, och han hade ej förr
stigit upp uti det med det ena
benet, än skeppet blef mycket
större, och då han steg upp i
det med det andra, blef det så
stort som skeppen som gå i
sjön. Lill-Hans sade: „Gå nu
genom sött vatten och salt
vatten, berg och djupa dalar och
stanna icke förrän du kommer
till kungens gård!“ Och straxt
for skeppet åstad så snabbt som
fogeln i luften, till dess det
kom litet nedanför
kungsgården, der stannade det. I
fönstren på kungsgården hade de
stått och sett Lill-Hans
komma seglande; och allesammans
blefvo do så förundrade, att
de sprungo ned för att se, hvad
det var för en, som kom på
ett skepp farande i luften. Men
medan de sprungo ned från
kungsgården, hade Lill-Hans
stigit ut från skeppet sitt, och
stuckit det i fickan tillbaka,
ty straxt då han steg ut, blef
det igen så litet, som då han
fick det af den gamla gumman.
De ifrån kungsgården sågo då
intet annat än en liten trasig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
