Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
att, i fall någon Aktor skulle äga nog ledighet eller nog patriotism
att vilja anfäkta äfven oss, och i fall vi finna att anmärkningen kunde
äga något sken af sannolikhet, ändra vi genast vårt protokoll, och
bevisa dermed ganska lagligt, att Carl Delen tryckt rasande.
Prejudikatet, som ligger bland våra juridiska samlingar, tänka vi då
draga fram i dagsljuset, till Allmänhetens upplysning och uppbyggelse.
Yid en sådan händelse är jag för min del alldeles ense med
den nya principen, som nu är framkläckt, alt Boktryckaren skall
plikta; ty Författaren rår ju icke före att Delen trycker origtigt.
Äfven om Författaren afgifvit sin namnsedel, bör ban ändå vara fri;
ty ban kan ju icke ansvara för tryckfelen, utan endast för sitt koncept.
En af våra Ledamöter, som är en hederlig Embetsman,
berättade en händelse, som ganska tydligt skulle bevisa en hög och
oväntad grad af
Oveldighet och Rättvisa.
En Embetsman, sade han, var en gång hos en hög Herre, som
var Ordförande på ett visst ställe, och anhöll att han till någon
bättre beställning ville förbjélpa hans Bror, som tjent i* många år, och
utan att någon anmärkning mot honom blifvit gjord. Han besvarade
denna anhållan med ett försmädligt flätskratt och yttrade sig: «Er Bror
må aldrig vänta sig någon befordran af mig, 6å länge jag har ett ord
alt säga. Jag kan väl ingenting tillvita honom i hans tjenst; men
lian. är vän med en som är min ovän, och jag misstänker honom
dessutom att ha författat några skrifter emot mig.» Embetsmannen
svarade, att det första torde vara sant, men det andra alldeles icke, och i alla
fall hade ingendera delen med tjensten att göra, och han trodde att
befor-dringsgrunder i Kronans tjenst borde vara skicklighet, inen ej vänskap eller
ovänskap. Don höge Herrn förblef likväl vid sitt beslut och idislade det
många gånger. Embetsmannen gick sin väg och suckade öfver vissa menniskors
öfverdrifna skamlöshet, som icke förstå att tiga med sig sjelfva, utan helt
o-försynt skryta öfver duras föresats alt begå orältvisa och veld.
STOCKHOLM, Tryckt hos Carl Delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
