Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tillfredsställande, af hvilken alla i gemen och våra Prester i
synnerhet kunna lära mer än mycket. Om den förstås, skall
åtminstone det vidriga resonerandet och frostbitna moraliserandet blifva
hannlyst från våra predikstolar.
Det andra slaget af sann upplysning är den äkta, fulländade
vettenskapen, som förvandlar tron i ljus insigt. Den åskådar hvad
den förra tror, känner eller anar. Den ser icke blott ; den vet af
att den ser m. m.
Den falska upplysningen åter är, som sades, en förvirring af
hegge dessa slagen af sann upplysning. Den uppkommer när det
sunda förnuftet upphör att vara sundt, trotsar sin inre känsla, och står
fram med anspråk på vettenskap, hvartill Förf. visar att det är platt
odugligt. Det invecklar sig då i motsägelser af alla slag, och
nödgas slutligen vidtaga den, för vettenskapen ovärdiga, utvägen, att
uppställa sig sjelf såsom en Påfve, och befalla blind tro, emedan
annars intet skulle återstå att tro, i dennna Babyloniska förbistring.
Förf. ger en utförlig historia om denna starrblinda upplysnings
uppkomst, tillvext och mångfaldiga galenskaper. Han förföljer missfostret
på alla dess afvägar, ända ner i det mörker, der ljusets sista gnista
utslocknar och den gränslösa förtviflan vidtager. Han visar huru det
beständigt ligger i strid med sig sjelf, och slutligen söker sin enda
räddning deri, att, såsom en annan Pharao, förstocka sitt bjerta;
men delar också denne olyckliges öde, att med hela sin här förgås
i det haf, från hvars strand den räddade menniskotanken börjar sitt
återtåg till det förlofvade Landet. Han låter den rena tanken
profetera, och erfarenheten sedan inträda och uppfylla dess Gudasvar.
Högtidligt och upplyftande är i synnerhet slutet, der Förf. blottar
den förvända upplysningens duradristighet i sina anfall emot
Religionen, hvars glans dess profana öga alldeles icke kan uthärda; huru
den, t. ex., vid läran om en treenig Gud, gör den istora
upptäckten, att tre icke äro ett, och derföre nekar vår Herre att vara
tre-enig; vid läran om försoningen, att den är hinderlig för dygden,
då den högsta dygd likväl icke förmår att tänka sig sjelf, utan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
