Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
hvarjehanda. Men till slut blef jag förargad, ja nästan gallsprängd. Tänk det
var en, som var si infam, att han gissade, det jag är sjelfva författaren til!
Litteratur-Journalen. Har man någonsin hört en sådan oförskämdhet? Jag tog
min hatt och käpp, och gick hufvudstupa min väg, för att icke låta min
förargelse bli synbar, och derigenom röja mig i förtid.
En Anonym har insände följande förslag, huru man skall kunna förekomma
Schismer och Oenighet i Samhället.
Schismer och oenighet, säger han, uppkomma ju endast af missnöjen; men
hvarifrån uppkomma då dessa? Jo derifrån, att man icke får som man vill; ty
den, som får göra huru han vill, utan att något motstånd möter, eller någon
olägenhet påföljer, kan icke rimligen vara missnöjd. Att undvika schismer och
oenighet, dertill fordras således blott, att förekomma missnöjen, och dessa åter
förekommas derigenom, att man undanrödjer de missnöjde. Säg mig, säger han
vidare, skulle väl någon oenighet uppkomma, om ingen klagade öfver
oförrätter och öfver lidande; om ingen sökte upprättelse när han blifvit förnärmad;
om hvar och en lät bero i lugn och stillhet vid allt hvad som händer, säges och
göres; om alla trodde, att allt det som sker är det bästa • om hvar och en vore
öfvertygad, att alle andra, undantagande han sjelf, ägde rättighet att
okland-radt göra eller säga allt hvad de ville; om hvar och en trodde att vissa klasser
aldrig kunna fela eller misstaga sig, samt att endast han sjelf hade orätt? Om
hvar och en, som tror sig hafva lidit, eller som tror att hans likar lida orätt
genom en eller annan åtgärd, bara ville hålla sin mun och sin penna (kanske
också sin arm), »å skulle ju inga missnöjen höras, och allt vara tyst och stilla.
— NVtoon torde väl invända, att det vore bättre, att icke gilva anledning till
missnöjen, så upphöra de af sig sjelfva; men jag frågar en sådan opponent på
sitt samvete: hvarfure skall den ena undvika att ge anledning till missnöjen,
och huru skall han kunna det? Ar icke ändamålet lika väl vunnet, om man
{’örhindrar dessa missnöjen att utbrista, och om hvar och en tror att han ej
idlt orätt, eller åtminstone att han bör tiga och tåla? Oermed qr ju allt hul-
tet. Förbjud tiyckfriheten och straffa livar och en exemplariter, som vågar
laga eller knota öfver en högre persons eller en Embetsmans åtgärd, så är
allt hulpet. Kalla alla sådane på köpet för upprorsstiftare och
samliällsförstö-rare, ehvad de klaga meu skäl eller icke, så måste väl knot och klagan en
gång upphöra, och alla ömtåliga öron befrias från detta skrän.
Ja, så der säga sofisterne, sade vår Gyllenpatrlot. Jag tror det är bäst att
ej gifva anledning till missnöjen, sade han, och att straffa dem, som förorätta
andra. Aonars, och om Lagen icke hålles i lika stränghet emot alla, kommer
mnu, förr ollvr sednare, tidtals in statu natural i, der allt afgöres af 6tyrkan,
®ch der jag’ sjelf «lår den som slår tnig; och sjelf tar mig ersättning för hvad
jag lidit. Â1U. tøbwitrafladt våld oçh all obestraffad oförrätt är ett bevis, att
L^garne hvila» och, när Lagarne hvila, är Samfundsbandet icke starkt; då är
An irkien î ariiâs^hdf*.
b T O G K. HO L M , Tryckt hos Carl Del i a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
