Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i43
Den Aktor, som kan pis tå att en Embetsman bör misla tjenst och
ära, ocb tillika sitta 14 (lagar på vatten och bröd, för det lian skall
varit utur Staden ulöfver ett dygn, utan att något i tjenslcn blifvit
försummadt och ulan att angifvelsen ens är bevist, den kan lika så
snart såsom domare (lilla en sådan dom; ty en Aktor med ära och
förnuft påstår ej annat, än just jemt hvad han skulle ålägga, om
han sjelf vore domare. Jag undrar således ej att Hr Scheve vill
vara försigtig, ty hvem vill förlora en process, som han tror vara
laglig och rättvis?
Men att uppställa detta, ej utan anledning, af Hr Scheve gjorda förbehåll,
såsom något värre och svårare än det i Nya Posten N:o ig fällda yttrande om
en af Regeringen vidtagen åtgärd, att intet enda af de i Regeringsformen
medgifna skäl kan framdragas, som kunde gifva eit sken af orsak lill
Riksdagens flyttning, och hvaraf också följer att Regeringens åtgärd vore
stridande emot konstitutionen, det är något för öfverdrifvet. Jag vill visserligen ej
förena mig med den oförsonliga Aktor, som i Litteratur-Journalen N:o (iß och
ri framträdt emot Nya Posten, ty hans Advokatar går löst på ej mindre än
lifvet, och är således alltför öfverspänd; men att rent ut säga, det ett sådant
yttrande om Regeringen är mindre svårt, än att en part säger sig veta förut
hur det går, om 3:ne namngifne Ledamöter utgöra pluralité, hvilka förut i
allmänna papper fått hålla till goda betydliga anmärkningar, som ej kunnat
vederläggas, det är att uppflytta dessa Ledamöter till ett slags Majestät, och
deremot nedflytta sjelfva Majestätet till parallelen af en liten obetydlig
individ. Blott denna jemförelse är, i min tanke, många gånger gröfre, än begge
de artiklar tilkammanstagne, hvarom nu är fråga.
Herr von E. i N:o 24 går än starkare på. Ifan far ut emot Hr Scheve,
liksom Litteratur-Journalen emot Nya Posten. Han kallar Hr Schrves uttryck
smädelse, NB. för det han ej producerat bevis. Tillkommande Utslaget blir
bevis nog huruvida hans gissning inträffar: redan tryckta handlingar åter äro
gilltiga skäl för hans misstanke; ty hvad som liändt andra, kan ju också lika
lätt hända Hr Schevç, och det som är till så betydlig del bevist, kan aldrig
få namn af smädelse; det är blott ett misstroende, som är ganska förlåtligt. I
Hr Scheves ställning hade jag läükt just som han, ty jag bekänner upprigtigt,
att jag aldrig någonsin litar på en Embetsman, som gått emot sin Öfvertygelse;
vore det ocksjS blott en enda gång, ty sedan isen är bruten är allt möjligt.
Om Hr Scheves förmodan skulle innebära en fruktan, att han kunde bli
orättvist dömd, så följer ej deraf, att han anser sjelfva domaren verkligen vilja
vara orättvis, ty dertill fordras uppsåt; men en orättvis dom kan ju också
fällas genom oförstånd och genom ett blindt förtroende till myndiga
rådgif-vare, utan att derför åsyfta verklig orättvisa tned vett och vilja.
Om slike smädelser kunde bli ostraffade, så Uppfyllde ej tryckfriheten
sitt ändamål, säger vidare den stränge Hr von E. i sin ifver. Han är ett
Journal-eko ai den tonen, att Embelsmän aldrig böra misstänkas. Laga då så, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
