Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
måa sora vi föreställa oss höjden af vår timliga eller eviga lyoka
eller förlust, känna vi glädje, missnöje eller ånger. Häri ligger i
allmänhet grunden till all välvilja, till all dygd och till ali afsky för
alla laster; men den gör också i våra känslor den besynnerliga
skillnad, att vi vid rättvisa och trohet äro kallare; ty begge äro
ovillkorliga skyldigheter, soin ej kunna åsidasättas, utan att vara groffc
brottslig. Deremot hafva menniskokärlek och ädelmod något mer
intagande och ädelt; och det är orsaken hvarför orättvisa och otrohet
synas oss vara svartare och nedrigare, än känslolöshet och egönnytta.
Hela vår nalur upprör es emot röfvaren, mördaren, förrädaren och
tyrannen. Vi anse med förakt den egennyttige; med afsky den
orätt-rådige; med iikgilltighet den som blott gör rätt; men deremot med
• förtjusning den ömma, välgörande menniskovännen. Kreaturen
tyckas se sig sjelfva i hvar och en af deras likar. Dc gå utan
misstroende till hvarandra, de bo tillsammans och de försvara hvarandra
utan känsla af torftighet eller behof. Hos menniskan ligger enahanda
grund inplantad, och en lycklig menniska är, för menniskovännen,
den vackraste syn i naturen, i vår själ förvandlar sig allt hvad vi
se, i gladare eller bedröfligare ulsigter af mensklig lycka eller olycka.
Denna känsla skiljer sig alltför tydligt från den trånghjertade
egen-kärlekcns rörelser. I hvar menniska linuer jag igen mig sjelf; ty jag
vet att hon med mig bar lika känslof, och att de äga samma
måttstock som mina egna. Härigenom föreskrifver mig således naturen
den första samfundslagen: att hvad jag icke vill att menniskorna
skola göra mig, det skall jag icke heller göra dem. Denna lag är
naturlig, helig och förträfflig.
Men -— med blotta rättvisan kan menniskan ändå vara ganska
eländig, utan de mildare pligterna af välvilja och menniskokärlek;
ty det minsta en menniska kan vara, är alt vara rättvis. Jag kan
fordra denna såsom en skyldighet; men jag kan ej med samma f g
äska de mildare pligterna, ehuru de höra till menskliga lifvets
lyck-salighet och väcka min beundran, högaktning och tacksamhet. Jag
känner, till de mildare pligterna, icke samma stränga föi’bindelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
